Göteborgsposten – 18 november 1869, sida 1

AA W —— ken som gör sig gällande. Efter 1867 års riksdag tillsattes en komitå för utredning af frågan om roterings-och rustningsväsendet. I den komitåen insattes riksdagsmännen Key och Sven Nilsson, ty, sade man vid riksdagen, i detta ämne äro de auktoriteter, och samma egenskap tillade man äfven kapt. Mankell och derföre blef han komitbens sekreterare, Mot komitåens utlåtande aflemnade de begge förstnämnde ledamöterna en reservation, hvari den åsigten uttalades att de s. k. knektekontrakten förhindrade statsmakterna att införa den allmänna värnepligten såsom en för alla medborgare utan undantag gällande skyldighet. Detta påstående, uttaladt af två auktoriteter, väckte stort uppseende, hvilket ökades då påståendet äfven godkändes af Andra kammarens ledamöter i särskilda utskottet vid sistförlidne riksdag, och trågan blef allt mera intrasslad. Påståendet utvecklades och bekräftades af kapt. Mankell på historisk väg i en uppsats som intogs i tidskriften Framtiden. Det är väl möjligt, sade man, att hrr Sven Nilsson och Key, såsom begge rustoch rotehållare, kunna vara litet partiska i frågan och likaledes de utskottsledamöter som biträdde deras åsigt, hvilka väl ej skulle ha något emot att roteringsoch rustningsbördan helt enkelt efterskänktes af statsmakterna, men hr Mankell hade ju studerat urkunderna och deras ordalydelse måste respekteras; och han var ju en fullt opartisk auktoritet, sade man. Så stod frågan då det begaf sig att en annan ledamot at riksdagen, tillika lärare i statsrätt vid Upsala universitet, prof. Rydin, företog sig att kritiskt undersöka hr Mankells uppsats, och det befanns då aw denne på ett ytterst lättfärdigt sätt hade begagnat urkunderna, och att han gjort sig skyldig till stora historiska misstag. Ätt ådagalägga detta blef nu en skyldighet för prot. Rydin, och han har gjort det i eu, i ÅSvensk Litteratur-Tidskriftinförd artikel med rubrik de nya lärorna om värnepligten. Hr Rydin utreder frågan om indelningsverkets tillkomst och knektekontrakternas samt k. konfirmationens af d. 5 December 1682 tillkomst och beskaffenhet så fullständigt, att det hädanefter torde blifva svårt vidhålla påståendet att för den allmänna värnepligtens införande utgör knektekontrakten ett hinder. Hr Rydin visar att kapt. Mankell i sin uppsats gått lättlärdigt fram vid behandlingen at historiska handlingar och dels citerat dem oriktigt, dels misstydt dem. Sålunda gör han tio landskapsmenigheters kontrakter till alla samtidens öfverensstammande öfverenskommelser; han förvandlar uttrycket Åkommande tider till everldliga tider, och bestämmelsen rutskrisningar och alla dermed hängande besvär hvad namn de helst hafva kunna samt rördubblingar och våldsamma värfningar ätergifver han med den vilseledande frasen Lutskrifningar och fördubblingar under hvad form som helst. Hr Rydin visar att ifrågavarande bestämmelse endast gäller en befrielse i afseende på regementenas förökande med indelta soldater utöfver det bestämda antalet, och utt med kommande tider, som der rätteligen står i urkunder, ej kan afses en längre framid än så länge den indelta armen ansågs tilläcklig till landets försvar, så att ett ortförsvar endast erfordrades till den reguliera arnns ankomst. Ir Rydin visar äfven att det var mot konungamakten, men icke mot rikslagen, som landskapsmenigheterna sökte skydla sig genom aftal med en enväldig konung ller hans kommissarier. Anmärkningsvärdt är, att med undantag f Stockholms-Posten har ingen hufvudstadsidning egnat prof. Rydins uppsats någon uppnärksamhet, kuru den utreder en ytterst vigig uräga, som med mycken skicklighet inrånglats under de tvenne sistförlidna riksagarne. Konsertlokalsfrågan har nu inträdt i ett ytt stadium. I en lycklig stund sålde hr La roix sitt hus vid Brunkebergstorg till Handterksföreningen, som der vill åstadkomma en ormanent bazar, hvilket onekligen är en ganra klok idå. Men denna försäljning gaf ökad — M-VNRRR; Ten ei nog med att de uÖm.2 e. — — —— ——7 a äm