Göteborgsposten – 18 november 1869, sida 1

: drucko helt obetydligt. Men ej nog med att de uppmanat i honom att dricka, de hude äfven uppmanat honom att tala, I och det stundande mötet med brodern omnämndes af kaptenen. Vid talet om detta tillämnade möte hade Valentine Jernam ätven ordat om den goda lycka han haft vid sin sista handelsresa, och han gade tillräckligt för att låta dessa män förstå att hun bar vinsten af denna resa på sig. — Joice uppmanade mig att insätta mina penningar hos någon bankir, sade han; men jag litar ej på någon af era bankirer. Min bror George är den ende bankir jag har förtroende till. Milsom yrkade på att få aflägsna sig och sjömannen förklarade att han skulle ha sin revanche. De började bli högljudda, då Dennis Wayman trädde emellan för att stifta fred. — Jag vill göra er ett förslag, sade han; om kaptenen önskar revanche, bör han ha den. Om vi skulle begifva oss hem till er, Milsom; ni kan låta oss få en liten supå, hoppas jag. Hvad säger ni om det? Milsom tycktes tveka. — Mitt hem är alltför tarfligt för en gentleman som kaptenen, sade han. Min dotter Jenny skall göra sitt bästa för att bereda oss trefnad; men det är dock den terfligaste bostad någon kan ha, det kan ej förnekas. — Jag är ingen fin herre, sade kaptenen förtjust vid tanken på att få se balladsångerskan; om er dotter vill gifva oss ett stycke bröd och ost, blir jag fullkomligt belåten. Vi skola taga några buteljer vin med oss och må