Göteborgsposten – 18 november 1869, sida 1

tiden kom, ocn då yttrade ban alltjemt, långsamt och med tonvigt på hvarje ord: 2det blir ändå värre. För öfrigt voro hans egna kapitaler väl placerade, och med noggrann tillämpning af grundsatsen den strängaste sparsamhet måste iakttagas höjde han räntefoten på sina utlånta kapitaler och nedsatte månadspenningen för sin madam från 15 till 12 rdr, under det han för egen del beredde sig ett ganska angenämt lif. I öfverensstämmelse med sitt skaplynne bedyrade hr X. tilllika, att ställningen omöjligt kunde förbättras under en hel mansålder, och den tilltog han ganska rundligt för att icke missräkna sig. Men nu har hr X. hemsökts af ett svårt missöde. Hans auktoritet såsom siare har nemligen rubbats på ett ytterst betänkligt sätt. Den ekonomiska ställningen är redan ganska betydligt förbättrad: den rika skörden har medfört en belåtnare sinnesstämning, penningtillgången har ökats ganska betydligt, ingenstädes klagas öfver brist på brödsäd eller arbete. Det nästan grämer honom att en viss belåtenhet är rådande, att hoppet om bättre tider återkommit. Nu befarar hr X. att vi skola bli ofvermodiga och att hans madam skall fordra påökning. Häromdagen begaf han sig upp i riksgäldskontoret, i förboppning att teckningen till det senast beslutade statslånet skulle gå knaggligt. En vaktmästare der svarade: det går raskt undan; seriussen 1876 ha vi redan slutsålt. — Gratulerar, sade hr X. vresigt och begaf sig upp i hypoteksbanken, som ligger i grannskapet. Der, hoppades han, skulle väl penningbrist råda. Men kursen på 5 4obligationerna hade redan blifvit höjd till 93 ij 4 — motsatsen hade han väntat — och i de öfriga härvarande bankerna fick han veta att penningtillgången är så riklig, att räntefoten möjligen ytterligare blir nedsatt. Efter ett djupt begrundande yttrade hr X. vresigt:Meningen lärer vara att sätta oss kapitalister på svältkur. Nå, nå, vi få vil snart missväxt igen. Hr X. är en ifrig anhängare af den eviga freden ehuru han för egen del är mycket grällysten, och tillhör oppositionen emedan han sjelf ej eger något inflytande. Då han härom aftonen läste att Göteborg skulle befästas, klarnade hans anlete. Ja så, man vill bygga en fästning utan riksdagens samtycke? utropade han. Nå nu måtte väl krigsministern ha kört fast ändtligen. Hr X. har en slägtinge, som på ett outransakligt sätt blet vald till riksdagsman, och hr X. beslöt nu genast att denne skulle redan på första motionsdagen draga i härnad mot det nya Gibraltar vid Göteborg och hela ministeren begrafvas under ruinerna. Men så fick hr X. till sin stora harm snart erfara, att det dröjer länge innan det stora byggnadsföretaget blir i egentlig mening påbörjadt, och riksdagsmannen måste således se sig om efter annat ämne till grundval för sin odödlighet. — Hr X:s missöden äro ändå flera, men jag vill omtala dem en annan gång. Baggensstäkets upprensning, hvarom fråga redan för mer än 35 år sedan väcktes, har nu samtidigt åter kommit på tal hos Stockbolms stadsfullmäktige och svenska slöjdföreningen. Visserligen kan frågan synas ligga utanför slöjdföreningens rayon, men det kan icke skada att föreningen hjelper till och någon synnerlig tid tager den ej för föreningen sjelf i anspråk, då trågans utredning blifvit anförtrodd åt en komite, hvars ledamöter tör öfrigt ej tillhöra föreningen, hvartill kommer att komiterades utlåtande hufvudsakligen grundar sig på äldre undersökningar. Af huru stor nytta denna farleds upprensning vore för sjötrafiken bevisas på det mest öfvertygande sätt derigenom att icke blott hr A. O. Wallonberg utan äfven hr L. J. Hierta, hvilka aldrig kunna förevitas någon benägenhet för slöseri med statens medel, redan för flera år sedan motionerat anslag till denna farleds upprensning. Det är också ingen obetydlighet att kunna förkorta en farled, som är 11 14 mil, ill 534 mil, ty så mycket kortare blifver fareden mellan hufvudstaden och Dalarön genom Baggensstäket. Upprensningen är beräknad la I Hade ej rompunschen varit, sku