Göteborgsposten – 17 november 1869, sida 2

C8sl.; —— n — och en fullkomlig tystnad. Dödens eull. ;et rådde på ytan I af det vatten som omgat hans orörliga fartyg. Kaptenen : ropade, men hans röst dog bort i rymden. Plötsligt genombrytes det mörker som rådde öfverallt af stjernljus! och i denna dunkla belysning kom en skugga glidande mot honom öfver occanen — ott ansigte blickade mot I honom. Det var balladsångerskans ansigte. Skuggan kom allt närmare med en egendomlig glidande rörelse. Den lyftade en hvit genomskinlig hand och pekade. På hvad? På en hvit grafsten som blänkte fram genom dunklet. Stjernljuset föll på grafstenen och drömmaren läste på densamma följande inskrift: — Ill minne af Valentine Jernam, död vid 33 års ålder. Sjömannen vaknade häftigt med ett anskri, och då han såg upp varseblef han vid motsatta sidan af bordet den man som kallades Svarte Milsom, betraktande honom med allvarliga blickar. — Ni sofver oroligt, kapten, sade denne man; jag kom in nyss i tanka att jag skulle finna Dennis Wayman och jag har sett på er under det ni höll på att sluta er lur. — Jag har haft en elak dröm, svarade Jernam i det han reste sig upp. — Un elak dröm! ilvad har ni då drömt om, kapten? — Om er dotter! IL. Innan Thomas Milsom, eljest Svarte Nilsom kallad,