Göteborgsposten – 17 november 1869, sida 2

bli alla statsbyggnader och försattningar tillfällig och vacklande. De exalterade vilja helst ha dem fö nyade hvart är: de vilja, att den nationala viljar skall vara uttrycket för hvarje ögonblicks nyck och infall. Men hur går det under dylika omskiftninga med nationens integritet? Saken är den, att en nation är något annat, än en samling af de individer, af hvilka den består, och att den ej får göras beroende af ett enskilt votvm. Liksom nationen grundar sig på en ide, hvilken står öfver enskild mans vilj så är det äfven klart, att regeringen ej får inskränkas till att ständigt vända sig till den allmänna rösträtten, d. v. s. till att alltid uträtta och utföra, hvad flertalet beslutar. Detta måste slutligen leda till kamp; ty minoriteten kan vara svagare till antalet, men om den är mera energisk och bättre öfvad i vapnens bruk, så skall den otvifvelaktigt kullkasta majoritetens besiut. Vid betraktande af vår politiska framtid finnes det intet, som måste så väcka bekymmer, som den omständigheten, att det hos oss ej allenast är hela författningen, utan i en viss grad tillochmed jelfv samfundsordningen, som städse drages med in i kri sen. Kan landet i längden uthärda ett sådant tillstånd? Man försäkrar visserligen att en stor nation äv likasom den menskliga kroppen en förunderligt invecklad organism, som sjelf skapar sig de organer den behofver. Men det kan likväl hända, att vi i vår revolutionära ifver gått för långt med amputationer, att vi, i tanken på att bortskära sjukliga utväxter, berört organismens inre och ädlare delar, hvilka äro nödvändiga för lifvet. Detta är ett skal mera till att vara försigtig och lemna den ännu kraftiga kroppen tid att hemta sig från sina inre sår och återvända till normala lifsvilkor. Frankrikes inre angelägenheter äro af den beskaffenhet, att de sätta utlandet i lika stark lidelse och rörelse, som utlandets egna angelägenheter. Svårigheten i Frankrikes utveckling är, att denna lätt kan erhålla en oförutsedd och oväntad vändning; men denna vändning kan gå både i en Iycklig och en ödeläggande riktning. Det skulle alldeles icke förvåna oss, om härankrike efter så många beklagliga äfventyr finge en period af sällsynt glans och storhet. Om det, trött vid att sätta verlden i förvåning, skulle finna sig i ett tillstånd af politiskt lugn, hvilken storartad upprättelse kunde det ej då skaffa sig på konstens och industriens område! Huru skulle det icke kunna tätla med England om verldens fredliga eröfring och alla lägre stående racers indragande i vår kulturs krets! Frankrike kan allt, blott icke vara medelmåttigt! Hvad det för närvarande lider, det lider det, derför att det vågat det högsta, vågat det emot gudarnes vilja. Hvilka olyckor som än kunna vara förbehållna vårt land, skall likväl verlden aldrig glömma, att alla dragit fördel af våra djerfva försök och erfarenhetsrön; att Frankrike älskar rättvisan ända till fanatism och att dess fel, dess brott varit, att det med högsinnad oklokhet tror på möjligheten af att genomföra ett ideal, som den menskliga skröpligheten icke kan uppbära. Efter att under många år varit förbjudet till uppförande, har Dumas drama Chevalier de Maison-Rouge, hvars girondistsång var revolutionen af 1848 marseljäs, nu åter gått öfver tiljan — utan att dock framkalla något egentligt störande utbrott. En ibland de lustigaste statsverksomstöparne i Paris har varit en hr Cathrine, hvilken på ett möte uppträdt som kandidat och der redogjort för sitt system, grundande sig på följande genialiska ider: Jag vill utrota pauperismen, genom att göra slut på eländet. Det medel, hvarigenom jag vill utföra mitt program, består i afskaffandet a! alla skatter. Det är härpå, som allt beror. Jag vill införa en progressiv inkomstskatt. En arbetare skall betala 3 fres om året; en fabrikant, som sysselsätter 100 arbetare, skall erlägga. 300 fres; marskalk Vaillant skall erligga 15,000 fres, det är icke för mycket. Kejsaren skall betala en ofantlig summa om äret. Hvar han skall taga den ifrån, då skatterna skola upphäfvas, det omnämnes oj i systemet. Kejsarinnan Eugenie skall senast d. 26 d:s vara tillbaka i Frankrike. Sachsens dep.-kammare har med 59 röster mot 15 antagit ett förslag om, att regeringen skulle söka genomdrifva en delvis skeende afväpning inom den nordtyska för bundshären. Utrikesministern förklarade visserligen, att förslaget ej bade någon utsigt till att få praktisk betydelse Åunder de förhållanden, som herrska i Europa och helt säkert skola råda ännu temligen länge? — men nitiativet hedrar sachsarne, som nog skola få efterföljare i kamrarne, så att på detta sätt en kompakt folkopinion kommer att uttala sig, för bvilken regeringarne väl ej skola länge slå döförat till. Från England skrifves, att den nyligen invigda, så ytterst kostsamma viadukten i IIOlborn, hvilken tagit i anspråk nära 50 mill. rdr, fått betänkliga springor. Ej mindre in elfva af de tolf pelarne, som bära denna vildiga jernbro, visa oräkneliga remnor. Palnysmpmmmnmar Felegrammer. STOCKHOLM d. 16 Nov. Kyrkolagskomitöen nar anhållit att få inlemna sitt förslag till ny byrkolag i dess helhet, Detta har af konungen ifallits; dock skall förslaget fjll föreskrifter fö