mötte om hon verkligen var på Planch e-Nibray och hvar baronessan kunde träffas. I stället att besrara denna fråga sade trädgaurdsmästaren: — Kanske madame kommer från Cluasiot dor och att det var till er jag bar brefvet i morse? — Ja! — Då får jag bedja er följa mig, baronessan väntar er. Pauline följde under tystnad trädgårdsmästaren till en liten pariljong. Innan den unga qvinnun hunnit stiga öfver tröskeln och helsa på baroncssan, trängde en annan qvinna sig förbi henne, hvilken var klädd som en tjenstflicka och bar en bricka hvarpå stod ett glas fylldt med mjölk. Det var tiggerskan som tillbringat natten på Chasiot dior. Pauline skrek häftigt till, ryckte glaset ur baronessans hand och tömde dess innehåll på golfvet. — Hvad gör ni madame? utropade baronessan bestört. — Rädda ert lif, denna qvinna en giltblanderska. — Gud vare lof, vi ha kommit i rättan tid, sade från dörren en djup röst. Eremiten från Frettoye steg in och nalkades med hotande uppsyn den främmande qvinnan, grep henne med sina senfulla armar och fortfor vänd till baronessan: