Göteborgsposten – 9 november 1869, sida 2

handen visade en trasig tiggerska vägen till ladan. Denna tiggerska var densamma som förut erinrat Pouline om zigenerskan Dolorts. IIon darrade af förskräckelse, men insomnade likväl snart till följd af den ocrhörda trötthet som plågade henne. Solen stod redan högt på himlen då hon väcktes af en uppasserska, som leranade henne ett bref från baroncssan, hvilket endast innehöll dessa ord: Hvem ni än må vara, madame, så kom. Det namn ni åberopar är tillräckligt att öppna min dörr och mitt hjerta för er. Pauline klädde sig i hast och uppsökte värden samt sade: — Har ni i natt hyst en zigenerska af temligen misstänkt utscende. — Ja, madame, svarade han, hon kom så sent att jag ej hade hjerta att visa bort henne. Hon gick tidigt i morse, men tog ingenting med sig. — Hvart tror ni hon har gått? — Förmodligen till Planche-Mibray för att tigga. i . Pauline bad med bceklämdt hjerta en gosse visa sig ginaste vägen till slottet och ilade med af fruktan bevingade steg från värdshuset. Hennes oro tilltog med hvart ögonblick och när hon ändtligen var inne i parken, förmådde hon knapyt fråga en trädgårdsmästare som hon