Göteborgsposten – 9 november 1869, sida 2

Tidskrifter. II. Af Svensk Litteratur Tidskrift, utgifven af slans Forssell, ha innevarande årgångs femte och sjette häften ingått i ett dubbelhafte, hvilset ätven är särdeles läsvärdt och undervisande. Det innehåller först och främst några yriska småstycken af den värderade signatuen Fjalar; Anmärkningar om svensk versonst at Dalsjö; Några bokanmälningar; forts. t den kritiska uppsatsen: ÅDen tyska histoeskrifaingen rörande Gustaf Adolt och treoåriga kriget, af Hammarstiand och tvenne äfnandlingar af mera praktisk art: om ordandet at det rättsliga försvaret af A. RB. och De nya lärorna om Sveriges medborgares värnepligt af HH. Rydin. Dessa båda sista uppsatser förtjena särskild uppmärksamhet, och alja vi dertor här närmare sysselsätta oss ned desamma. Om ordnandet af det rättsliga försvaret. Jenna uppsats har tramkallats narmast at hr ). A. Beckmans skrifter om införandet af ett dvokatstånd i Sverige, en fråga som står på dagordningen och väl torde ha rätt att krälva in lösning likasom den dermed sammanhanzande frågan om vårt rättegångsväsende i allmänhet, om den stora massan al vårt folk verkligen skall kunna säga sig vara besiiting af förmågan att bevara sin lagliga rätt vid domstol, sedan nu Sveriges lag blitvit en ganska oredig massa af författningar, i hvars uUbyrintiska gångar mer än en bildad jurist tillochmed ibland råkar vilse. Genom detta tirfattningsvåsende kan en part i de allra sle-ta fall ej sjelf föra sin talan, utan mäste begagna ett rättegängsbiträde. Alldenstund det i lag är tillåtet för en och hvar att föra en annans talan vid domstol, har härigenom bredvid ett mindre antal juridiskt bildade sakfoare uppstått en mängd lagvrängare eller gemenligen så kallade bränvmsadvokater, hvilhas verksamhet varit den olyckligaste för en -tor del a! folket och på mänga stallen åstadkommit ett sädant trassel, att de intresserade parterna endast efier stora kostuader kunna reda sig derur, allt under dev alt dessa advokater säsom ohyra suga till sig solkets must. Detta missförhållande föranledde älven sista riksdagen att taga den vigtiga saken under behandling, då den beslöt att hos K. M:t tillstyrka, det ett par juridiskt bildade saktorare blefvo vid underrätt anställda, för att der tora parternas talan, och ansåg man, att domaren skulle utse dessa sakförare. Frågan b.er af K. M:t hänskjuten til Högsta DoOm