Göteborgsposten – 5 november 1869, sida 1

eller kontrollanter, och när sparbanken stänges, bi ras penningarne till bankens hufvudkontor. Lärare och lärarinna tjenstgöra 2 veckor, men ha den 3Z:dje ledig. När man kommer in i folkskolebanken, emottages man af en liten folkskoletlicka, som vaktar dörren, hvarföre hon atnjuter ett arvode af 1 rdr i veckan. Lärare ha 200 rdr om året för 2 timmars tjenstgöring om dagen, hvar 3:dje vecka fri. De flesta insättarne äro tolkskolebarn, öfver 100 nya böcker ha af dem uttagits på dessa tre eller fyra veckor. De understödjas i insamlingen af lärarinnorna. Det har gått till på följande sätt: Så fort sparkassan öppnades talade alla lärarinnor i hvarje klass med barnen om sparkassans nytta, och den lärarinna som var anställd i banken, en förträfsiig. ihärdig, klok och praktisk ung tlicka, föreslog sina medlärarinnor att at barnen emottaga 1, 2. 3 öre, till dess summan sick till 25 och sedan insätta dem i sparkassan. Hon hittade på ett mycket sinnrikt slag små motböcker, och taflor äro uppsatta som visa huru insatserna ackumuleras. Dertill skaftade hon sig en sparbanksbok sjelf och afven de andra lärarinnorna ha fått sina. Det har blifvit en vurm i skolan att spara, och flera barn insätta drickspengar, frukostpengar och all möjlig förtjenst, som de förr slarfvade bort på frukt och sötsaker. Penningarne mottagas af lärarinnan före bönen om morgnarne, d. v. s. 1, 2, 3 och 4 ören. Det förorsakar lärarinnorna otroligt besvär, men de göra det gerna, och i en klass samla barnen så snällt att minimum för insättningen måste bestämmas till 50 öre i stället för 25. En arbetskarl har insatt ett litet arf, stort 200 rdr rmt. Vid insättningar som göras af barn under 12 år efterfrågas fadrens eller modrens yrke, men de som äro öfver 12 år anses mogna att göra insattningarne i eget namn af egen arbetsförtjenst. Den ofvannämnda lärarinnan, som talar med alla och känner halfva församlingen, har fått veta att arbetarne i allmänhet äro ledsna öfver att sparkassan ej får vara öppen en timma om Söndagsmorgnarne I —10, ty de kunna ej gå ifrån arbetet Lördagseftermiddagarne för att göra insättningar; men om de på Lördagsqvällarne finge atlöningen skulle de spara af den, så framt de Söndagsmorgonen hade tillfälle att göra den fruktbarande. EIjest är frestelsen stor att rumla upp öfverskottet. Enligt böckerna utgjorde dessa veckors insats 1356 rdr 50 öre, hvilket är vackert i stadens fattigaste församling. Naturligtvis hafva cj barnen insatt allt detta, men så är det å andra sidan icke blott de insatta styfrarne, som äro vinster; kärleken för ordning och sparsamhet, som redan är vunnen, är ett kapital som trotsar all bokföring. Tanken att samla örebidrag af barnen, för att när de uppgå till 25 öre skaffa dem en sparbanksbok. år förträlflig och gör heder å den unga lärarinna som uppfann den. Vi önska den snar efterföljd. Men vi önska också att sparbanksdirektionen måtte behjerta behofvet af en insamlingstimme hvarje Söndagsmorgon. Såkert fordrades ej stor ersättning åt larare och lärarinnor; då först blefve frukten at dessa välgörande skolbanker fullständig. En underlig syn. 1 Nerik. Alleh. läses följande: I Tisdags skulle vid rogementsskrifvarebostället Åkraby i Edsbergs socken hållas aloch till-trädessyn mellan afvikne regemenis skrifvaren Widestrands konkursmassa, såsom alträdande, och litregementets husarkårs bo ställsdirektion, tillträdande. Då auditören och vice regementsskrifvaren Bäckström ansett sig Jätvig handlägga detta mål, hade vice häradshösding Richter blifvit af Svea hofrätt förordnad till synetörrättare. — Men det begaf sig, act boställsdirektionen förklarade sig icke vilja tillträda bostället, och sysslomännen i Widestrands konkurs vägrade afträda detsamma, de senare på den grund, att Widestrand ännu icke är afsatt, och antydde sysslomännen, att, om och då han det blir, torde för hans konkursmassas räkning ett fardagsår komma att begäras. — Då sålunda nu båda de inkallade parterna förklarade sig emot egendomens ölverlemnande, fann sig syneförrättaren förhindrad att hålla beramad atfoch tillträdessyn. Jeranväg Trondhjem-Botiniska viken. Från Östersund skrifves: Landshösding ÅSPlund är för närvarande stadd på resa för att bevista ett i Sundsvall beramadt jernvägsmöte. Som det berättas, skall frågan om anläggande at en jernväg, hvilken skulle sammanbinda Trondhjemsfjorden med Bottniska viken, väckt stor uppmärksamhet äfven utom de delar at Sverige och Norge, der jernvägen skulle komma att framgå, och har den sålunda blifvit föremål för engelska kapitalisters spekulationer, hvarigenom sfrågans snara losning skall ha större utsigt för sig än man från början hade att vänta. ——————