Göteborgsposten – 5 november 1869, sida 1

började Michel. — IIvaruti består den? — 34 ser ni, mor och bröderna, som fått väder korn af att jag har penningar som jag ej delm med mig af, lemna mig Ingen ro och derför vill jag fara till Paris; men eo duv u. pengar och jag icke törs visa någon alla de der granna sedlarne ni gett mig, så tänkte jag be er vara så god och vexla en för mig. — Det skall jag göra sade Corinne och fortfor vänd till Lon: Mina penningar ligga i mint juvelskrin och som jag icke vill ha besvär utt öppna det två gånger, får du skynda dig utt skrifva under. Löon bet sig i läpparne och lydde, Corinne öppnade ett litet dyrbart skrin fyldt med diamanter. Michel gick baklänges häpet stirrande på de förföriskt glänsande juvelerna. — Du gör orätt, Corinne, anmärkte Låon, som för med dig diamanter till ett värde af minst tvåhundratusen francs. På resor kan man lätt bli bestulen. — Den faran är förbi sedan man i stället för diligens färdas på jernväg. Medan hon talade tryckte Corinne på cu liten fjeder i skrinets botten och framtog ur ett lönnrum det erforderliga vexelmyntet. — Åro de der stenbitorne värda tvåhundratusen francs? stammade Michel. — Ja ungefär, svarade hon, i det hon nedlade den nu färdigskrifna vexeln och derefter låste igen