Göteborgsposten – 4 november 1869, sida 3

Ilvarjehanda. En vacker lefnadsbana. En bland Förenta Staternas mest beryktade min är onek mr Fisk, den store verkställande direktören för Lriejernbanan och hela yankesallmänheten, med undanag naturligtvis af de mänga tusenden, som blitfvit ruinerade st honom, se med beundran upp till deta ideal af en man of business. Engelska tidningen epaily News., som eljest söker förgylla allt amerikanskt, lemnar öfver mannen följande teckning, hvilken dock för europeisk uppfattning icke torde förefalla så synnerligt smickrande: Mr James Fisk uppträdde först inför publiken åsom ryttare på en cirkus. Ehuru han vann stor ryktbarhet för sin skicklighet att hoppa genom brinnande tunnband och balansera på hastryggen. så var hans själ höjd öfver dylika vulgära triumfer och han lemnade arenan för att a sig åt handeln. Under åtskilliga år vandrade han genom New-E land med gårdfarihandlandens påse på ryggen. Men hans äregirighet blef ändock icke tillfred-stalld. Han kände att han var född för högre ting och utbytte sin påse mot en stol på kontoret hos mr Drew, hvilken då delade jernvägstronen med ÅCommodore Vanderbilt. Han listighet ådrog sig snart principalens uppmärksamhet och sedan han förtjenat sig litet penningar, lemnade han sin bokhållareplats samt blef, med mr Drews biträde, en operatör bland affärsmännen på Wallstreet:. Som han var intellisent och fullkomligt saknade alla samvetsbetänkli heter, användes han af många personer i smutsiga affärer, i hvilka de sjelfva icke ville synas, och nppbar klandret, då någon upptäckt gjordes. Under dessa affärer gjorde han bekantskap med Jay Gould, en pappersmäklare af tredje ordningen, och en svindlare vid namn Jane. Lika med de båda centurionerna hos Tacitus, hvilka beslöto att revolutionera romerska kejsardömet, beslöto dessa herrar att göra sig vill absoluta herrar öfver Eriejernbanan, och liksom centurionerna lyckades de. Det skulle föra oss för långt att beskrifva alla de underbara manövrer, genom hvilka de tre obekanta personerna blefvo herrar öfver en rik jernväg. För närvarande utgöra mr Fisk, mr Gould och mr Lane en exekutiv komitc, som beherrskar alla Eriejernvägens finanser och des utom eger en flotta af ångare. De ha en domare i sin sold, för att få lagen tolkad till sin fördel, och de ha mutat större delen af lagstiftande församlingen i Albany, så att de kunna genomdrifva hvilken lag de beha: Ehuru Eriejernvägens inkomster äro vida större än utgifterna betala de ingen utdeluing till aktiegarne. Allt mynt som de få in i kassan använda de till att muta statstjenstemän och domare samt till inköp af egendomar för bolaget genom hvilka de rikta sig sjelfva. Direktörerna för åtskilliga engelska bolag åtnjuta icke aktiegarnes fulla