Göteborgsposten – 4 november 1869, sida 3

Rättegängsoch Polissaker. Från Landsorten. En man med meriter. Med den för mord å hustru, mordbrand, mened och förskingring af kronans egendom tilltalade båtsmannen Andreas Eliasson Struts från Smedberg, hölls d. 30 i f. m. inför Tunge, Stångenäs, Sörbygdens och Sotenäs häradsrätt fortsatt ransakning i närvaro af åklagaren kronolänsman 0. V. Lundbom samt kompanichefen kapt. C. II. Krusenstjerna. IIärjemte anmälde sig ombudsmannen för länets brandstodsbolag regemenskommisIH. Zetterberg, som yrkade att Struts måtte ålägg: till bolaget återbetala 440 rdr 75 öre, som bola; måst till Struts rotehållare hrr assessoren J. Koch och II. P. Wallqvist utbetala för de nedbrunna åbyggnaderna. hrån bemälde Koch och Wallqvist inlemnades en skrift, deri dessa afsade sig all ersättningstalan mot Struts. Af protokoll, som blifvit fördt å Qvistrum d. 23 Febr. 1567, upplystes att Struts med litlig ed bekräftat, att de af honom innehafvande kronopersedlar gått förlorade i branden, och anmärkte Struts, att han ej gått ed på, att elden icke genom hans vangömmo eller vållande uppkommit. Någou annan bekännelse än den Struts förut aflagt, var icke möjligt att få honom att afgifva och bestred Struts ifrigt, att han varit vållande till sin hustrus död. Den dag hustrun aflidit, hade Struts varit på Smedberg och graft diken och kl. 49 hade Struts varit hemma och ätit frukost, men snart åter begifvit sig till sitt arbete. Sedan hade Struts icke varit hemma förr än kl. 1 midd. och då var hustrun nyss död. Struts hade blifvit mycket ledsen öfver hustruns död och påstod Struts att han aldrig sadat det han skulle slå ihjäl henne. Åklagaren öfverlemnade härefter ransakningen till häradsråttens afgörande, under yrkande af ansvar å Struts för mordbrand och mened samt på de skäl som voro för handen för mord å sin hustru Olena Jakobsdotter. Efter enskild öfverläggning afkunnades det utslag: att ehuru besvärande omständigheter förekommit emot Struts derom att han varit orsaken till sin hustru Olena Jakobsdotters död, likväl och då Struts detta enständigt förnekat, blef Struts från ansvar i denna del frikänd; men som Struts genom eget erkännande är förvunnen att hafva uppsåtligen satt eld i den å båtsmanstorpet varande manbyggnad, kändes Struts skyldig till straff enligt 19 kap. 1 och 6 S5 strafflagen; och som Struts härjemte erkännt, att hun d. 25 lebe. 1867, emot bättre vetande, med ed intagat, att åtskilliga kronan tillhörige kronopersedlar vid omförmälda brand gått förlorade, då de istället varit i behåll, förklarades Struts saker till ansvar efter 1 och 6 Så i 13 kap. sagde lag. Härförutom förpligtades Struts att till länets brandstodsbolag utgifva 440 rdr 75 öre och ersätta K. M:t och kronan med 23 rdr 56 öre samt utgifva en hel mängd vittnesersättningar. Som kapt. Krusenstjerna yrkat ansvar å Struts för förs! äf kronans egendom, blef, jemlikt k. förordn. Juni 1565, ransakningen hanskjuten till Bohusläns reg:tes krigs som kommer att i ett sammanhang bestämma det strat Struts skall undergå för sina många förbrytelser. Med utslaget blef Struts synbarligen missbelåten och ville gerna att häradsrätten skulle bestämt straftet. RA i:I