Göteborgsposten – 3 november 1869, sida 2

gen suverän i Europa, som skulle velat gå igenom en sådan skärseld som Napoleon III. Han har dagligen jemförts med den romerske kejsaren Tiberius, och man har lika litet skonat menniskan som regenten. Ju större försonlighet han visade, desto högre utropades han för tyrann. Felix Pyat, hvilken testamenterat 50.000 fres till den, som mördar Napoleon III, uppehåller sig oantastad i Paris; men kejsaren skildras i de radikala tidningarne som en hämndlysten despot. Ju större frihet kejsardömet medgitver, desto starkare klagar man ölver förtryck. Paris, utbrister Reforme för d. 26 Okt. patetiskt, Paris är en fånge, som har bojor på händer och fötter och kafle för munnen. Hurudan Råforme-s i munkafle är, framgår at följande dess artikel för nämnda dag: Kejsaren hoppades att han i dag skulle kunnat föra sin son till ett af fönstren i Tuilerierna. Han skulle ha visat honom, att från Rue Royale till Palais Bourbon, från Place de la Concorde till Triumtbågen samlats en ofantlig menniskomassa, bland hvilken stodo bataljoner med gevär på axeln eller i pyramid. Då skulle han sagt: Ser du denna bop, min gosse? Det är mitt folk och det skall en gång bli ditt. I denna stund finnes der en kompakt massa, men jag behötver blott ge en vink, för att få den sprängd, och de, som ha gevär, skola ögonblickligen skjuta ned de andra. Och likvål finnas der slägtingar, vänner, bröder! Är det icke skönt, min son? Det är detta som man benämner konsten att regera. Och likväl hoppades hr Deux Dåcembre att kunna fullständiga sin lärdom med att visa fransmännens hopp det panorama, som boulevarderna företedde år 1851. Hvilken lexa, och huru borde han icke blygas! Det ;berättades, att ÅRåforme konfiskerats; men det förhöll sig ej så, och bladet tyckes icke heller kunna åtalas. Röster börja emellertid höjas mot ett sådant presstillstånd, hvilket ej skulle tillåtas i något annat land, enligt engelska tidningars utsago aldra minst i det fria England. Det revolutionära partiet har visat sin vanmakt; men de radikala tidningarne vilja ej böja sig för den allmänna meningens dom. Några regeringsvänliga tidnit gar begära, att pressen måtte med stränghet öfvervakas. Men den officiösa Constitutionnel uttalar sig bestämdt emot, att regeringen skall i detta afseende ändra sin lyckligt inslagna hållning. De radikala, säger bladet, arbeta mindre på att upphetsa folket mot kejsardömet, än på att upphetsa kejsardömet mot friheten; det vet också kejsaren ganska väl, och han är för högsinnad och stolt att höra på råd, hvilka ha sin grund i en klook, om än berättigad förargelse. Till sist. förklarar Constitutionnel, att det vill föra en härdnackad kamp mot de oförsonliger, om regeringen fortfarande visar sig höjd öfver skällsord och utmaningar; men skulle pressförföljelser åter börja, då skulle det ofta tveka om att uttala sig, emedan det kunde ådraga sig sken af att vara angifvare. ÅPatrie ansluter sig helt och hållet till Constitutionneloch framhåller isynnerbet, att regeringen ge: nom sin fördragsamhet vunnit ett värdefullt bistånd mot de radikala hos de mest ansedda oppositionstidningarne, såsom Journal des Debats, Temps, Journal de Paris m. fi. under det att dessa skulle tiga eller göra gemensam sak med de radikala tidningarne, om man åter började med tidningsätal. För öfrigt råder den största splittring bland venstern. Den gamla oppositionens le damöter vilja neml. icke ingå på de yngre och radikalares plan, att hela venstern skall. förklara ett öppet, systematiskt krig mot kejsardömet, utan anse det bättre att gå långsamt, men säkert till väga mot regeringen och utan att uppställa något bindande program. Modehandels commisernes strike i Paris fortfar. Deras kamrater i Bordeaux, Lyon, Marseille, Limoges och Toulon vilja följa deras exempel, och äfvenledes bilda koopera tiva bolag. Packhuskarlarne i Marseille och skomakeriarbetarne i Lyon ha jemväl inställt sina arbeten. Alla New-Yorker-tidningarne äro tulla med berättelser om pater Hyacinthes ankomst dit d. 18 Okt. från Frankrike. Enligt hans egen utsago, tänker han qvarstanna två månader i Förenta Staterna, hvilkas befolkning han vill lära känna och hvilkas institutioner han vill studera. Ett ganska allmänt utspridt rykte om, att kejsaren åter blifvit illa sjuk i Compiegne, ) vederlägges af den officiösa pressen. Ryktet hade dock hunnit att sprida en formlig panik på Börsen i Paris. Från Spanien erfara vi, att det möte, som i Lördags hölls inom majoriteten i cortes, röstade 128 för och 52 mot hertigen af Genua. Tvenne omröstningar företogos. Men alldenstund många voro frånvarande, hoppas