Göteborgsposten – 30 oktober 1869, sida 1

Lovisa Björklund Uerrljunga. Borgetena. Tag du min häst, jag tar jägarens! var det stående exemplet vid en viss lärares lektioner i öfversättning från svenskan till tyskan. Generation efter generation lärde sig detta exempel utantill och stakade sig följaktligen aldrig, ända tills läraren en vacker morgon öfverraskade sitt auditorium med att utbrista: I dag ska vi ta ett nytt exempel, gossar: Hör nu B, hvad heter det här på tyska: Tag du mina galoscher, jag tar dina? Den tillfrågade gossen, en klippsk ture, blef först en smula förbluffad, men fann sig ögonblickligen och svarade: Jag har inga galoscher, herr magister!— NMå ja, det gör ingenting, öfversätt ändå det här: Tag du mina galoscher, jag tar dina!l? — Nej, herr magister, jag tar aldrig andras galoscher!— Nå ja, så får det väl vara vid det gamla, menade den beskedlige magistern och åter tonade genom klassen den välbekanta trallen: Tag du min häst, jag tar jägarens!