Göteborgsposten – 30 oktober 1869, sida 1

VAN TUULA UPMUMES 111s0 MVA Pb11181, söndersliter med den högra omslaget och uppräknar långsamt och värdigt 100 stycken nya ettor af Svenska Riksbankens välkända fabrik. O himmel, när han räknat till hundra, kastar han allesammans i de matt flämtande lågorna, hvilka nu få nytt lif och med välbehag slicka i sig sitt 100-krigares kalas, under det att kören omkring uppstämmer: Stunden är helig, Svea oss kallar! Knappt har den sista ettan försvunnit i lågorna förr än eldaren för handen i sin ficka, framtager en näsduk och begrafver ansigtet deri under svåra konvulsiviska ryckningar. Frammumlade han månne några hemliga besvärjelseformler å la Ulrika i Maskeradbalen? Nej, först nös han och sedan snöt han sig. Och han gjorde rätt i att rensa luktorganet, ty från fyrfatet uppstiger nu den ena ångan ljufligare än den andra, alltefter som de 19 andra paketerna vandra all verldens väg på samma sätt som den första. Från rose öfvergår lukten till heliotrope, från heliotrope till jasmin, från Åjasmin till xlavendel, från lavendel till reseda,och det hela formar sig slutligen till ett mäktigt berusande rökmoln, hvarur bouqueten från deux mille fleurs angenämt smeker näsorna på — bankosullmäktige och notarius publicus, hvilken just nu uppbrännt 2000 stycken tyska parfymkort, som till utseende likna bankens sedlar å en riksdaler och som fsrån sabriksfirman i Sachsen ankommit till enskild person i Stockholm!. Saken — d. v. s. de ifrågavarande parsymkorten — är emellertid icke att skämta med. I Norge ha redan flera bedrägerier begåtts med tillhjelp af dylika kort, och vi ha sjeltva varit ögonvittne till hurusom en person på en af stadens restaurationer, hvilken vid liqviden på gyckel framlemnade ett dylikt parfymkort, som till utseende liknade en sedel å 25 Pr. Thaler, af den intet ondt anande mannen vid kassan otvifvelaktigt skulle fått tillbaka i goda svenska penningar, om han icke sjelf i samma ögonblick, till kassö rens stora förbluffelse, med en tändsticka tuttat eld på den förrädiska sedeln. Vi finna det derföre högst välbetänkt att de kraftigaste åtgärder vidtagas mot spridandet af dessa kort, hvilka för herranom i våra sedelbanker måste ha en allt annat än söt lukt-. Ingen rök utan eld! kan man vid åtankan på hrr bankofullmäktiges ofvan, ad libitum skizzerade såance utropa; ingen rök utan eld tänker Lunds Veckoblad och korsar sig andäktigt vid omnämnandet af den fräcka tilltagsenheten hos en lekman att vilja utan att vara försedd med vederbörlig akademisk hallstämpel intränga i diakonernas vigda krets. Och till på köpet en simpel handelsbokhällare! Om det ändå hade varit en grosshandlare! Kanske hade mannen då lättare kunnat slinka igenom. Först grosshandlare och sedan presi! En besynnerlig carriöre eljest, som nog myc ket påminner om avancementerna vid salig Sjövalls teater, der de som varit röfvare i första akten förvandlades till prester i den andra! Sedan Sjövall lefde och verkade har mycket förändrats och gått framåt, icke minst på det område der han, från Wimmerby horisont räknadt, var den förste eller det dramatiska. Äfven det anspråkslösaste vassociationssöllskap sätter i våra dagar en heder i att följa med sin tid: den uppstyltade, falska deklamationen, de stora, löjeväckande gesterna, de trasgranna kostymerna, de naivt konstlösa dekorationerna, som utgjorde förebilden till Holbergs sublima dette skal vare Troja, bli dessbättre, alltmer och mer sällsynta, och skulle man vilja gå på djupet i saken, söka utleta orsakerna dertill, äro vi frestade att obetingadt tillskrifva detta det stora inflytande som Sveriges första scener, hufvudstadens, haft på hela landets öfriga teaterväsende. Tack vare de lättade kommunikationerna mellan hutvudstaden och landets öfriga delar, har icke allenast dessa senares betolkning, i större utsträckning än förut, varit i tillfälle att få njuta af mönstergiltiga dramatiska prestationer; då berget icke kunnat komma till Mahomet har Mahomet kommit till berget, och hufvudstadens förnämsta såväl lyriska som dramatiska artister ha, dessbättre, icke dragit i betänkande att äfven i den mera undangömda landsorten skörda lagrar och guld. Och slutligen — det icke minst vigtiga — medlemmarne af de ambulanta sällskaperna ha derigenom varit i tillsälle att få studera efterföljansvärda mönster! Nu kan visserligen icke Göteborg med fog räknas till den undangömda landsorten ej heller det dramatiska sällskap som nu här uppträder till de s. k. ambulanta, men obestridligt torde dock vara att ett i allmänhet så omsorgsfullt utförande, en så i sin helhet vårdad scenisk uppsättning, som den, hvilken under den förflutna veckan kommit uppförandet af NMaria Stuart i Skotland till del, helt enkelt varit en omöjlighet i Åden gamla goda tiden, då hjeltarne ogeneradt midtför publikens ögon och öron friskade upp minnet ur sufflöruckans Mimers-brunn och den historiska troeten i kostymer och sceniska anordningar hörde till det oupphinneligaste af alla mål. Att resultatet blifvit så lyckligt är emelertid mindre att undra på; hufvudrollen i stycket utföres ju af en artist, hvilken varit och helt säkert ännu en gång skall bli en Örydnad för vårt lands första scen, och den om här ombesörjt den sceniska uppsättningen — —-— — — — 8 OÖ rk Q ÖO —2 Å — Q