Göteborgsposten – 30 oktober 1869, sida 1

Scenen är i hufvudstaden. I ett stort, dystert rum se vi en grupp allvarliga män, samlade i högtidlig tystnad. Ett uttryck ar fast beslutsamhet är lågradt öfver deras pannor, fårade genom strängt tankearbete i det allmännas tjenst och spåras jemväl i de djupa vecken kring de hårdt tilltryckta läpparne. Rummet upplyses endast at de hemska, blåa lågorna från ett fyrfat af kolossala dimensioner, placeradt i fonden af rummet. IIvilka äro dessa män? Hvad ämna de företaga sig: Är det en samling praktiska demokrater, hvilka äro i färd med att å båle bränna Sveriges Rikes Grundlagar och Constitutionella Swuatuter: Eller ett band trynturkar, hvilka bereda sig till ett kalas på någon läcker morsgris: Eller ett sällskap Spiritister, som afvakta Mediets ankomst? Vänta, och ni skall få se. Det sekelgamla vägguret i eva hörnet af salen, en gammal officiel tidmätare af äkta sorten med namnet Jacob Kock i sirliga krumilurer på urtaflan, knäpper afmätt och högtidligt i sitt grannt utsirade foder, på hvilket bjert målade scener ur Bibliska historien framblänka i skumrasket. De gammalmodiga visarne närma sig den hemska spöktimman. Ej ett ljud förnimmes. Hvad stort sker, sker tyst. Nu slår vägguret tolf. Dörren öppnas långsamt och högtidligt, och in träder en tjenande broder, bärande på ett hyende 20 små paketer, hvilka vid ett flyktigt påseende se ut som lika många spel kort. Ar det månne en mystisk spelklubb som på detta sätt inviger de lekar, hvilka snart skola