som konung, befann sig i ett rus af högmod, och Maria, som ansåg sig varaktigt lycklig, njöt af en tillfredsställd passions hänförelser, säger en historieskrifvare. Denna lycka skulle likväl ej bli af lång varaktighet. Maria hade neml. vid sin person anställd en ung italienare Rizzio, hvilken kommit till Edinburg som kammartjenare hos en ambassadör frän Savoyen. På grund af hans musikaliska bildning antog drottningen honom till sin kammartjenare, och då hon fann honom lämplig ätven för en högre tjenst, så utnämnde hon honom till sin sekreterare för den utländska korrespondensen. Han skötte denna plats väl och var den, eom tillstyrkte och till stånd bragte giftermålet med Darnley, med hvilken hun dock snart råkade i oenighet. Denne senare, som var äregirig och fåfäng utan mildhet och utan mod, älskade dryckenskap, tillbragte mycken tid på jagt och visade sig högmodig, sträf och anspråksfull, så att han snart, redan efter 6 månaders äktenskap, förlorat Marias tillgitvenhetDarnley, som bedragits i sin äregirighet att få dela makten med Maria, trodde orsaken härtill ligga i Rizzios inflytande. Han hade upptäckt, sade han, att denne eländige David hade vanhedrat hans äktenskapliga säng. Han beslöt derför att göra sig af med honom och skref derom till en af sin familjs bästa vänner, lord Ruthven, en djerf och beslutsam man, som, fastän sjelf mycket sjuk, samtyckte till sammansvärjningen. Eftersom han stod i nära förbindelse med de sedan Murrays upprorssörsök landsförvista lorderna och det engelska partiet, så indrogos de med i förbundet, hvars ledare blef grefven af Morton, Murrayis nära slägtinge och synnerlige vän. Jemväl Knox invigdes i planen, som, konungen ovetande, fick den utsträckning: att de landsförvista skulle återkallas; förbund ingås med Elisabeth; Rizzio dödas; drottningen tillfångatagas; suveräniteten anförtros till namnet åt Darnley, under det Murray trädde i spetsen för regeringen. Här börjar Björnatjerne Björnsons drama, till hvars analys vi ansett oss böra på förhand foga denna historiska inledning, för att göra äfven den stora allmänheten förtrogen med de i skådespelet uppträdande personerna, hvilka, likasom sjelfva händelserna, framstå härigenom klarare och tydligare.