Göteborgsposten – 26 oktober 1869, sida 2

Hans magra händer pryddes af minst ett dussin ringar. Det var svårt att gissa till hans ålder, ty han kunde likaväl vara ung som gammal. Denne mans namn var Pecontin. Den som tillsporde portvakten om hans yrke, fick till svar att han var kommissionär för ett handelshus, men likaväl visste alla som behöfde veta det, att han skaffade en bedragen älskare eller älskarinna reda pa den trolöses alla steg samt hjelpto fordringsegarne att återfinna en försvunnen gäldenär. Det hände också understundom att han endosserade en vexel mot vissa procent såsom honorarium eller lagade så att en ung man förpassades till Clichy. Hans klienter lofprisado honom i allmänhet, men Corinne Destremont kallade honom rätt och slätt en enfaldig stackare. Hon hade gifvit honom i uppdrag att taga reda på Låon de Villenave, hvilket misslyckades oaktadt han genomsökte hela Paris. Hon ansåg sig likväl ännu vara i behof af hans biträde och aftonen efter frukosten hos Pauline, inträdde Corinne hos hr Pecontin. — Allt är sig likt, jag vet intet, sade han med förlägen min. — Herr Påcontin, svarade Corinne, utbristande i ett skallande gapskratt, jag trodde er verkligen om att vara skickligare; Lon de Villenave, som ni fåfängt söker, har jag atersett i dag på morgonen, —