Göteborgsposten – 26 oktober 1869, sida 2

——— Corinne hade knappt stigit öfver tröskeln innan hon uppgaf ett rop af öfverraskning. I ett af zigenerskans öppnade tönster syntes LGon de ihenave. Corinne ilade fram till fönstret, helsale och ropade högt hans namn. LGon kände dock icke igen henne, zigenerskans opium hade helt och hallet bedofvat alla hans sinnen. — Han måtte ha blifvit galen, utbrast Pauline förvånad. — Jag fruktar du har rätt, genmälde Corinne rysande. I Poris der så orakne iga hemligheter döljas, finnes det äfven en mängd annorstädes okända sysselsättningar, Vid sidan af statens poliskår, som är på jagt efter förbrytare, står den hemlighetsfulla polis, hvars medlemmar återskaffa förlorade saker och befrämja trolöga eller svartsjuka äkta makars intressen. Inpå gården till ett af husen vid rue Saint-MarcFeydeau sag man vid tidpunkten af var berättelse öfver en af bottenvaningens bruna dörrar den enkla inskriften: Bureau. Denna dörr förde till ett litet rum, möbleradt med ett bord, en pappershylla och ett halft dussin stolar. Framför det med pappersluntor öfverhöljda bordet stod en gammal fåtölj, hvaruti nästan alltid satt en liten man med ett gulaktigt skägglöst ansigte och nära kal hje Han var klädd i svart rock, svarta underkläder och hvit halsduk och väst samt en ofantlig urkedja.