Göteborgsposten – 26 oktober 1869, sida 2

gladaste i Europa, nen äfven det lättsinnigaste. Det var till hältteom ridderligt och till hälften litterärt, ömsom sysselsällande sig med tornårspel och studier, med jagtnöjen och lärdom, med själsoch kroppsöfmingar, med de gamla och råa lekarne. fir att visa kraft och vighet, samt med konsters nya och ädlare nöjen — men äfven med lättsinnig täflan i Amors och Veneris dyrkan, hvarom Brantome förtiljer i sina båne, galantesoch till hvars luft man kan D al följande verser af Ilenrik II:s egen hofpredikant: Si du parti de cellt voulez åtre Par ani Venus de la cour est bannie. Moi, de son sils ambassadeur et prötre, Savoir vous fais qutlil vous excommunie Mais si vonlez a leur foy etre unie, Nettre vous faut le coeur en leur puissance Pour råpondant, de votre obåissance: Car on leur dit2iten vous, mes demoiselles, Sans gage str y a pen de tiance, Et que damour nave7 rien que les ailes. I denna behagets och förderfvets skola, ur hvilken utgingo snillrika och lastbara konungar samt åäl-kvärda och lättsinniga prin sessor, var det som Maria Stuart utbildades. Försedd med ett lifligt och öppet sinnelag, med en inställsam och älskvärd karakter, blef hon ock en prydnad för detta hot, hvars förtjusning hon utgjorde — ett talande vittnesbörd. Då Maria uppnått sitt femtonde år, förmältes hon i April 1558 med kronprinsen af Frankrike, hvilken efter den lysande ceremonien helsades som konung af Skotland. Man prisade då den lysande Marias höghet och sällhet, hon, som syntes kallad att med lycka bära tvenne kronor, men inom tio års förlopp skulle komma att mista dem båda och nedsjunka i en afgrund af missöden. Frankrikes inflytande i Skotland hade nu uppnått sin högsta punkt, och begärligt kastade det sin blick på England, till hvars tron Maria äfven sades vara lagligt berättigad, så att hon började begagna Englands vapen bredvid den skotska vapenskölden. Men ännu samma år, 1558 i Dec., besteg här den sluga och krafttulla Elisabeth tronen. Ilon såg genast i Marias anspråk en fientlighet, och dermed inleddes denna kamp om makten mellan de båda qvinnorna, hvilken skulle förmå den ena att föra den andra till schavotten. I Frankrike dödades Henrik II i ett tornörspel och Maria blef detta lands drottning. Förmäten, lat hon nu kalla sig drottning af Skotland, Frankrike, England och Irland. Elisabeth drefs nu att å sin sida understödja medlemmarne a! den högre adeln och bekännarne af den reformerta tron, hvilka i Skotland ånyo bildade det engelska partiet. Från detta ögonblick uppvaknade stridon mellan landets baroner och de främmande värfvade soldaterna, mellan protestanterna och katolikerna rörande den stora frågan, om antingen aristokratien eller konungamakten, antingen den gamla trosbekännelsen, den katolska, eller den nya, den presbyterianska, skulle behälla segern. Här framträder nu Knox gestalt ur stridstumultet, väldig och fanatisk, en representant för den kyrka, som ville taga arf efter den gamla, hvarför han ock förklarade krig mot den katolska Maria och anslöt sig till det af Elisabeths rådgitvare, lord Cecil, uttalade program: Skotland måste, om det skall kunna ernå välstånd, antingen förbiuda sig genom oafbruten v änskap med England eller ock med Evgland bilda en förenad monarki. I December 1560 dog Marias gemål, och den företa stora skåran gjordes i ärelystnadens vapensköld, hvarå man inristat drömbilden at Frankrike, Skotland, England och Irland tförenade under en krona. Då hon nu åter blet drottning allenast i Skotland, fann hon dess adel van vid uppror och i besittning af makten, konungariket emot hennes vilja i förbund med en närbelägen och hittills fientlig stat samt hennes folk bokännande en annan tros lära än hon sjelf. Seder, makt, politik, troslära, allt hade tör henne ett hotande utseende. Ej underligt derför, avt den adertonåriga enkan djupt nedtrycktes af den stora förlust, som döden förorsakat henne. Nya konungsliga friare infunno sig genast, för att gilja om hennes band. Konung Filip Il i Spanien vile förmäla henne med sin son Don Carlos, för att skaffa Spanion samma ställving i Skalland, som den Frankrike innehaft; Erik NIV i Sverige och Fredrik II i Danmark friade arven. Men alla hennes tankar riktades på Skotland, dor hennes broder lord 1. 2 02 38