Göteborgsposten – 26 oktober 1869, sida 2

Hon tryckte lätt Corinnes hand till afsked och tillsade kusken att köra vidare. Procist klockan tio på morgonen infann sig Corinne hos Pauline, som med ett öppet uttryck i sitt täcka ansigte helsade sin gäst, sägande: — Min vän, jag tillstår utan omsvep att jag bedragit dig, jag ville ej vara i komplott med dig och den förfärlige Villenave. — IIVad har du gjort? — Jag sade Manuel uppriktigt hur saken förhöll sig när han kom för att afhemta sin döda älskarinnas porträtt. — Och hon trodde dina ord? — Ja, då jag visade honom den af Lon skrifna biljetten. Corinne bleknade af vrede och stammade med upprörd röst: — Du bär dig oädelt åt, och jag som trodde dig vara min vän. — Om Villenave och du söka att skada Maugceville, skall jag försöka att bistå honom. — Gör som du vill, sade Corinne likgiltigt, men det hindrar oss icke att vara goda vänner. Det hatfulla uttrycket i Corinnes ögon undgick icke Pauline, ehuru hon låtsade så och i sin egenskap af värdinna artigt följde sin gäst tlll matsalen, der de väntades af en fint anrättad frukost. Fönstren i detta rum vette åt gatan och voro belägna midt emot den våning, som beboddes af zigenerskan Dolores.