Göteborgsposten – 22 oktober 1869, sida 1

Ljudet af detta förhatliga namn kallade till lif allt det rysliga framfarna. Hatet upplågade med ny styrka och under vandringen tillsammans med Simon Balthazar tänkte den forne lindansaren icke mer på att med ömhet och smekningar mottagas af detta barn, öfver hvars vagga han fordom lutat sig, och som nu blifvit en skön och förnäm dam. Han önskade blott att stiga in till denna qvinna och säga henne: Du är min dotter, jag förbjuder dig att bli maka till en man af samma blod och namn som den mannen, hvilken vållade din mors död. Alla dessa fantasier hvirflade i brokig dans omkring i hans stackars sjuka hjerna, då han skildes från Simon. Och likväl fingo plötsligt mildare känslor insteg hes honom. När han! hunnit till den lilla vid Yonnes strand belägna staden Coulanges, förgylldes nejden af den uppgående solens strålar, himlen hvälfde sig så hög och blå öfver honom och från kyrktornet ; ) Forts. fr. N:o 244.