Splittringen inom den romerskkatolska kyrkan. De protester, som pater Hyacinthe och de tyska biskoparne uttalat mot päfrens och ultramotanernas tydliga lust att vilja öppna en förbittrad kamp med hela den moderna civilisationen, genom att antaga Syllabus, som fördömer densamma, och påfvens ofelbarhet, som uttalat syllabus — dessa protester äro at ett för våra dagar öfvervägande intresse, genom de följder de kunna medföra. Ty otvitvelaktigt är, att af alla de förändringar, som skulle kunna befrämja liberalismen i allmänhet, ingen skulle vara hälften så vigtig eller af sådan utsträckning som det liberala partiets tillväxt inom sjelfva Roms kyrka. Om ett sådant parti blefve verkligen mäktigt skulle det af förhållandenas egen natur och logikens makt drifvas till att uppgifva alla de vigtigaste och mest karakteristiska af de romerska lärosatserna samt slutligen mycket närma sig de liberala protestanterna, för att i förening med dem bilda ett stort trossamfund, strälvande efter att återställa den ursprungliga kristendomen, frigjord från kyrkliga tillsatser, som endast gifva oss en vrång bild af den