— Hvar finnas dessa penningar? frågade Michel. — I skogen Prettoye. Vet ni stället? — Ja, när ni ha visat mig trädet der den första skatten gömdes, så kan jag efter gamle Balthazars anvisning finna denna, svarade Fanfreluche. — Det är bra, sade gumman, vi äta vår aftonmåltid först, sedan gå vi. Två timmar senare var det nära midnatt och regnet föll i strida strömmar. Michel och Simon skulle deltaga i den nattliga expeditionen. Jean stannade hemma för att vakta huset. Fanfreluche och gumman gingo i spetsen för tåget. — Hvad heter du? sade Claire Balthazar hastigt till galerslafven. — Fanfreluche! ljöd svaret. — Är du samme lindansare som för många år sen stod inför rätta i Auxerre? — Ja! — Då var det du som dödade m:r de Maugeville? — Ja! svarade gubben doft. — Det är med Maugevilleska slägten som med grodorna, om man också dödar en finns det alltid en qvar. Den du tog lifvet af qvarlemnade en brorson. En vacker gosse som snart skall gifta sig. — Med hvem? — Med baronessan de Planche-Mibray. Det är en skön qvinna och mycket rik. Hvad kommer åt dig, gubbbe? tillade Claire, förundrad öfver den darrning som skakade hennes följeslagare.