Göteborgsposten – 15 oktober 1869, sida 2

som så våldsamt missbrukar den nyvunna tryckfriheten. Standard säger rent ut: Den tidning här i landet, som skulle våga att gifva sitt stupida hat luft genom dylika angrepp på våra institutioner eller draga fördel af offentlig skandal, skulle hastigt bringas till tystnad antingen af de ordinarie domstolarne eller af knytnäfsdomare. Standard antyder dermed, inom hvilka gränser tryckfriheten hålles i England, der den så länge haft sitt hem och är absolut. Afven fransmännens sunda förstånd vänder sig ifrån dessa tryckfrihetens saturnalier, och allt flera äfven ur oppositionens leder säga öppet, att det franska folket ej längre skall söka att genomdrifva sin vilja genom att göra uppror, utan genom att bruka sin lagliga myndighet. Sjelfva den radikale Jules Simon har i en offenuiggjord skrifvelse yttrat: Vi veta, hvad det är för en politik, som har gagn af gatunpplopp. Några sårade bli på platsen. Mazas öfverfylles med fångar, och den officiela tidningen lofsjunger regeringens energi och seger... Vore det fråga om en statskupp, skulle jag icke vara den man, som skulle råda mina medborgare att stanna hemma och låta den i lugn gå för sig; men det är ej tal om en statskupp, eftersom kamrarne ju blifvit inkallader. Jules Simon uttalar sig äfven mot, att en demokratisk deputerad skulle blindt följa den stora hopens nycker. Un af mina vänner skrifver till mig, säger han, att den populära strömmen är för en rörelsen, men om han icke förstår att motstå en ström i den allmänna meningen, så bör han heldre låta bli att sysselsätta sig med politiken. Afven Pråvost Paradol, denne hårdnackade och talangfulle motståndare af kejsardömet, har uttalat sig på liknande sätt, så gande, att den allmänna meningen ej är stämd för en revolution. Ett segerrikt uppror skulle leda till en republik, och de radikalas språk tillåter ej något tvifvel om, hvad slags republik det skulle bli. Efter valens utgång är det visserligen klart, att innevånarne i Paris ej mera än annars intressera sig för den regering, som i det gifna ögonblicket består; men den allmänna meningen ser i regeringen ett värn mot anarkien, och häri ligger dess styrka. Paradol har häri onekligen rätt, och är det möjligt, att regeringen sålunda endast kan vinna på de radikalas häftiga utgjutelser. Visserligen säger Råsorme, att de delegerade från de forna valkomitcterna beslutat att af de deputerade för Seinedepartementet begära förklaring öfver den hållning, som de ämna intaga d. 26 Okt. Men detta bar väl töga att betyda. Vid kamrarnes sammanträde d. 29 Nov. tänker regeringen inkomma med följande lagförslag, förutom den stora senatsconsultan: Minskning i flera skatter, hvilka äro tryckande för befolkningen, deribland oktrojen, för så vidt inkomsten tilltaller staten. Mmimum af skollärarnes löner skall förhöjas och utgifterna för de allmänna arbetena hojas. Den undervisning, som meddelas kostnadsfri i folkskolorna, skall ansenligt utvidgas. Skollärarne skola ej längre utnämnas af prefekterna. Flera lagforslag af politisk betydelse skola derjemte tramläggas. Bland dessa märkas: om utvidgad myndighet för generalråden och arrondissementsråden och om att märerna allenast kunna väljas bland medlemmar at municipalråden. En af författningens bestämmelser skall ändras derhän, att medborgare kunna ställa embetsmiän ull ansvar för deras förvaltning o. s. v. Dessa lagförslag vittva onekligen om regeringers allvarliga uppsåt att skrida framåt på en lugn utvecklings bana. Må hon blott icke hindras i dessa goda initiativ af lumpna byråkratiska intriger. Häromdagen måste polisen med våld spränga ett allmänt möte, dervid flera personer blefvo sårade. Det är med anledning deraf, som regeringen återupptagit sin gamla kungörelse om upplösning af sådana möten, som kunna störa det offentliga lugnet. Börjar sålunda ett visst lugn åter inträda i Frankrike, fortfar deremot i Spanien upproret och kampen mellan regeringen och republikanerna. Det är isynnerhet i Vallencia, som denna kamp koncentrerat sig. Förstärkningar i trupper hade ditsändts, och republikanerna skulle d. 11:te angripas af betydande stridskrafter. Dagen förut hade sientligheterna hvilat, på det man skulle kunna bortföra de döda och sårade. Mer än sju mils jernväg hade törstörts. D. 11:te var det lugnt i Saragossa efter en strid, i hvilken 250 fallit i döda och en stor mängd hus blifvit förstörda. I Madrid är det ännu lugnt, men man befarar oroligheters utbrott älven der. Det är emellertid ej blott på, atan älven i jorden, som uppror rasa. Så skrifves från Tr. . J