Göteborgsposten – 15 oktober 1869, sida 2

helt naturlig känsla af förskräckelse, tillslöt hon den ännu öppna trädgardsporten samt gömde den af Munito qvarglömda nyckeln i fickan. Med seberaktigt slående pulsar, brännande hufvud och förtviflan i hjertat, vånde hon tillbaka till hotellet. I följd af den enkla uppfostran m:me de Planche-Mibray erhållit, afoch påklädde hon sig oftast utan biträde af sin kammarjungfru, hvilken hade befallning att lägga sig då baroronessan om aftonen ville promenara i trädgården. Denna omständighet förklarar att hon under samtalet med Munito icke öfverraskades af sitt tjenstfolk samt hur det var henne möjligt att inkomma i hötelet utan att möta någon. Lampan i vestibulen var icke släckt och ej heller den som brann i stora salongen. Detta rum var möbleradt i en mörk och tung stil och rundt kring väggarne hängde porträtter af hennes aflidne makes stamfäder. Då baronessan befann sig derinne, tyckte hon att alla porträtterna sågo på henne med vredgade ögonlock och ropade: Zigenerska, gå din vig. Hennes uppdrifna inbillning kom åter i häftig svallning.