Göteborgsposten – 15 oktober 1869, sida 2

terguld och kastanjetter i händerna. En gubbe stod i närheten och betraktade henne med beundrande blickar. Det var Fanfreluche, galörslafven. Munito var också med och fixerade honne med sina underbara ögon. Men scenen förändrades plötsligt, hon visste sig vara baronessa och enka samt vistades på sitt slott Planche-Mibray. Hennes sorgtid var slut, hon hade beslutat att ingå ett nytt äktenskap och hennes utkorade var Manuel de Maugeville. Alla vännerna till fomiljerna de Planche-Mibray och de Maugeville voro församlade kring ett af viner och utsökta rätter svigtande bord samt logo och skämtade med hvarandra. Men just under det glädjen var som störst, steg en gubbe öfver tröskeln, klädd i galörslafvaraes vanärande drägt, släpande sin kedja efter sig. Hans hufvud omgass af yfvigt snöhvitt hår och med ett hotande uttryck i sitt fårade ansigte, sick han rakt fram till Manuel, sägande: Jag vill icke att detta äktenskap skall gå i fullbordan. Derefter vände han sig till baronessan lade sin hand tungt på hennes axel och tilllade: Den här qvinnan är min dotter. Vid denna inbillade beröring af en straffad brottslings hand återkallade baronessans till verkligheten. Hon erinrade sig tydligt det nyss timade uppträdet och tyckte sig ännu höra Munitos vibrerande röst. Lydande en