Göteborgsposten – 15 oktober 1869, sida 2

Fran Utlandet. De radikala parisertidningarnes djerfhet börjar nu ötverskrida anständighetens alla gränser och väcker hela den hyfsade europeiska pressens ogillande. IIuru långt de gå i sin hänsynslöshet, visar den omständigheten, att Reforme aftrycker franska senatens resolution af d. 2 April 1814, genom hvilken Napoleon I och hans arfvingar förklarades tronen förlustig och föreslår för d. 26 Okt. ett liknande beslut, hvari det bl. a. heter: Napoleon III har utan lagligt godkännande infört skatter, isynnerhet på tobak. Napoleon III har nyligen utan nödvändighet upplöst den lagstiftande kåren, innan denna ännu konstituerat sig, och detta i ett ögonblick då Frankrike genom mer än 4 millioner röster förklarar, att det vill förändra sitt regeringssätt, då alla affärer ligga af brist på förtroende nere, då man genom ett hycklande bedrägeri gaf sken af att vilja utvidga lagstiftande kärens befogenhet. Napoleon III har kränkt författningen, särskilt art. 46, som ällägger honom den förpligtelsen att aldrig låta landet vara beröfvad sin representation längre än i 6 månader. Napoleon III har vägrat att i Mexico, särskilt i Soledad, underhandla på grundvalen af vilkor, som det nationala intresset bjöd honom att antaga och hvilka lemnade ej blott Ärankrikes ära, utan äfven dess intressen okränkta. Napoleon III har lemnat sårade i sticket utan värd, nemligan vid Solferino, der ambulanstjensten var så illa ordnad, att många sårade förblefvo liggande i mer än 24 timmar på slagfältet och öfver IS timmar på sjukhusen, utan att besigtigas af läkare. I betraktande deraf, att franska folkets uppenbara önskan äskar en annan sakernas ordning, som aterupprättar cen allmänna freden och medger de stående armeernas afskaflande, hvilka sluka mer än 600 millioner årligen, under det att den allmänna undervisningen, folkets verkliga budget, endast har 15 millioner till sitt försogande, i betraktande deraf, att Napoleon III kränkt sin egen författning, äro de, som till honom afgitvit ed, lösta ifrån sin trohet, och bli FKorcade de la Roquette. Magne, Leboeuf, Riganlt de Genouilly, Leroux, Duvergier, Bourbeau, Napoleon III:s ansvariga ministrar, hvilka städse utfört och borde utföra Napoleon II:s vilja, hvilka allena äro ansvariga för Napoleon III... för alla af Napoleon III begångna handlingar försatta i anklagelsetillstand. De engelska tidningarne ha ej orätt, då de nu börja angripa denna vilda pariserpress, —