gången sett om natten i skogen vid Versailles och sedan varit nära att låta sina hästar krossa på Champs-Elysces. VII. Den vackra aktrisen Pauline Rågis bodde vid rue Caumartin. Hon var on ganska framstående skådespelerska och dertill ännu helt ung så att man lätt nog kunde förutse det hon en dag skulle begära inträde och äfven blifva mottagen på Comådie-Frangaise. Hon var redan en qvinna på modet. De ytliga nöjen i hvilka hon deltog, hade icke kunnat rubba hennes kärlek till sitt yrke. Den vackra, glada och älskvärda flickan hade ej gifvit verlden någon anledning till förtal. Hon hade blott älskat marquis de Ö—. Un ung ädling, som mer besökte salongerna än ridhusen, använde sina räntor utan att förstöra sin förmögenhet, tyckte om värderika böcker, taflor osh statyer och lika litet som Pauline gett verlden anledning till förtal. De hade några år bortåt älskat hvarandra såsom ett par turturdufvor, men då markisen fyllt sitt tretionde är, erinrade han sig att han icke borde låta sitt namn dö ut, tillföljd derutaf bröt han förbindelsen med Pauline och gifte sig. Af skyldig omtanka för Paulines framtid, gaf han henne en lifstidsränta på tolf tusen livres, men som hon icke ttllhörde de sköna synderskor, hvilkas hjertesår läkes