Göteborgsposten – 13 oktober 1869, sida 1

att de ha betraktat dessa gapande solkhopar, hvilka samlades utanför hotel Rydberg. såsom en folkstam af på en gång råa barbarer och stora lättingar, som anse sig hafva varit i sin goda rätt, då de närgänget kringsvärmade kineserna, singrade på deras dyrbara drägter och nappade i deras långa härflätor, när de begåtvo sig ut för att bese vår hufvudstad. Häromdagen besökte några af de förnämsta kineserna pelsvarubutiken på Stadssmedjegatan, dit och dän beledsagade af flera hundra personer. Inom en kort stund var butiken öfversylld af — bättre folk, som likvisst icke handlade för ett enda öre. Främlingarne deremot försedde sig med dyrbara pelsverk, visserligen egentligen afsedda för damer, men så gjorda att de särdeles slogo an på de förra, med hvilkas fotsida drägter de fullkomligt öfverensstämde. Det nordiska klimatet lärer förefallit dem ganska kyligt. Inom den kinesiska ambassaden iakttogs sträng etikett och rangskilnad. Chefen, mr Burlingame, hans fru och dotter läto särskildt servera sin middag; likaså de begge andra ministrarne, hvaremot de underordnade intogo sina middagar i hotellets matsalong, dock vid olika bord och ej på samma tid. En kinesisk läkare medföljde. en äldre man försedd med ofantligt stora glasögon — sannolikt antyda dessa i Kina likasom här en viss högre intelligens, men troligen är det blott i Sveriges hufvudstad, som skolynglingarne anse sig behöfva näsklämmor för att antyda sin intelligens. För öfrigt har man här spekulerat på kineserna. De hade icke väl besökt kungliga teatern, som var fullsatt, förrän den företagsamme hr Blanch ombestyrde en liten notis att hans kaf skulle besökas af kineserna (tiden angafs); följden blef fullsatt salong, stor förbrukning af punsch och tutingar, fastän. främlingarne uteblefvo. Hr Hammer styrde likaledes om en dylik puff för Mindre teatern, som fick godt af notisen utan att främlingarne vidare behöfde göra sig något besvär. Hr Cadier har dock gjort de bästa affärerna, men sådana gäster äro lika sällsynta som välkomna. Det kan visst icke vara meningen att späda vatten i vinet för någon och ändå mindre att skingra godtroget folks illusioner beträflande frih. Bondes blifvande riksdagsmannaverksamhet. Då likvisst en ärad kollega i Eder stad betviflar att några större planer al politisk art komma att ingå i grefve Erik Sparres verksamhet, men deremot med så mycket större tillförsigt antyder att politiken blifver frih. Knut Bondes hufvuduppgift ; att det också kan vara nyttigt att Andra kammaren forstärkes med ett element på detta område; vidare att hsrih. Liljencrantz nu bör i sin frände frih. Bonde erhålla ett godi stöd när det gäller den högre politiken, hvarmed afses ej blott utrikeskabinettet utan statssty relsen i dess helhet; när vidare betonas att frih. Bondes åsigter på det statsekonomiska området, hvilka äro, såsom vi hoppas, ännu oförändrade, torde bringa honom i kollision med grefve Piper, som anses vara stark protektionist — så tager jag mig friheten erinra om Chalkas utrop: För mycke blommor! Det torde tillochmed för frib. Bonde sjelf blifva ytterst svårt, om icke rent af omöjligt, att bestämdt angitva med hvilket element— elden, luften, vattnet eller jorden, som det står i ÅRegnrs första begrepp — hr friherren kommer att förstärka Andra kammaren, och huruvida frih. Liljencrantz i afseende på den högre politikens skötsel får ett godt stöd i sin frände, lärer väl ännu icke med visshet kunna förutsägas; men ändå tvifvelaktigare är det väl om någon kollision skall uppstå mellan grefve Piper och frib. Bonde, ty om den senares åsigter på det statsekonomiska området ännu äro oförändrade, så torde de vara mera utprägladt protektionistiska än grefve Pipers. En sanning är det visserligen att frih. Bonde på riddarhuset under en period uppsände några fyrverkeripjeser till frihandelssystemets och framåtskridandets förherrligande; men under en senare period kom friherren på andra tankar genom sin entrå i Slöjdföreningen, der han starkt påverkades af en del gamla handtverksmästares föråldrade sorestöllningar. Under den stora industriutställningen 1866 hörde man frib. Bonde ofta och med mycket eftertryck i ord utlofva de svenska näringarnes uppkomst genom ett ändamålsenligt skyddssystems återinförande. Dessa lötten, uttalade med hela den entusiasm som fri