Göteborgsposten – 6 oktober 1869, sida 1

— NASA 8 ———————— utses. Valmännen inom Vikbolandsdomsagan tillsporde först grefve Oscar Mörner på Käreholm om han ville blifva fil. d:r Lönnbergs efterträdare i den Andra; men fingo det öppna svaret: nej. jag tackar för förtroendet. Jag sitter nu i Första kammaren, och när jag lemnar den, så flyttar jag till Kåreholm. — Östergötlands landsting, som vid val af ledamöter till Första kammaren bevisat sig ega både takt och riktig uppsatining af valets stora betydelse, skänkte nu sitt förtroende, i ledigheten efter grefve Piper, till brukspatron D. P. af Burön, en gammal hedersman af präktigt skrot och korn, just en typ för den östgötiska sjelfständiga trofastheten och representationstörändringen varmt tillgifven. Då Kristianstads läns landsting på hösten 1866 skulle utse ledamöter till Forsta kammaren, var kaptenen frih. Fabian Staöl v. Holstein (en af de dertill sjelfskrifna. Till sina politiska grundsatser är friherren ännu vid lynda 72 år lika röd som 1 sin ungdom, då han på riddarhuset organiserade ett eget ultraradikalt parti, hvilket under mera gynnsamma förhållanden hade kunnat blifva mycket farligt för monarkien. Då det var talrikast, lärer det hafva bestått af sex personer, alla deri fullkomligt ense, att icke bevilja något enda anslag som af regeringen begärdes. Men etterhand afledo de fem, och sedan blef enigheten fullkomlig. Det var klart, att jordmånen i Första kammaren icke skulle vara riktigt lämplig för frih. Staöl v. Holsteins ideer, hvilka han för öfrigt icke längre sökte göra gällande, utan nöjde sig med att han sjelf hyllade dem, och ingen klandrar den vördnadsvärde veteranen derföre att han nu dragit sig tillbaka. Till hans efterträdare utsågs hofrättsassessorn frih. Wrede, en intelligent och human man, men hvars politiska åsigter emellertid icke äro kända. Det grannlagenhetsskäl, som föranledde konsul Thorburn att afsäga sig den plats i Första kammaren, hvilken han i tre år innehaft, är allmänt kändt. Han åtnjöt stort anseende för sin redbara karakter. Ytterst sparsam i afseende på anslag, röstade han alltid med ede elfva, hvilkas förman ansågs vara hr Storckenfeldt. Genom frih. N. A. Silfverskölds dödsfall drabbadea Första kammaren af den största törlust, som hon hittills gjort, och Elfsborgs läns landsting har troligen varit i ej ringa förlägenhet att finna en frih. Silfversköld värdig efterträdare. Dertill utsågs nästan enhälligt brukspatron Chr. Sahlin, som, redan 1866 invald 1 kammaren, efter 1867 års riksdag afsade sig förtroendet på grund af enskilda, men då fullt giltiga skäl. Hans återinträde i kammaren skall utan tvifvel ses med nöje af de aldra flesta. Till följd af försvagad helsa har äfven brukspatron Knut Cassel afgått. Nästan stum i kammaren, tillhörde han den ofvan antydda minoriteten med de oklara åsigterna i den politiska ekonomien; men beredde genom s:n afsägelse plats i riksdagen för brukspatron Berger, hvilken i Andra kammaren efterträdes af en, lindrigast sagdt, obskur person, hvars inväljande sätter hans valmäns omdömestörmåga i en mer än tvetydig dager. På den efter landshöfdingen grefve Cronstedt lediga platsen i Första kammaren har Westmanlands landsting, efter tidningarnes uppgift, insatt brukspatron Carl v. Stockenström på Åker. Jag har skäl antaga, att denna uppgift tillkommit genom en namnförvexling och att det är brukspatronen fil. mag. Carl Reinhold v. Stockenström på Husby kungsgård i Dalarne, som rätteligen blitvit vald. De som närmare känna honom, uppgifva att han skall ega stor bildning jemte ett sjelfständigt lynne, och att enda orsaken dertill att han är så föga känd i det allmänna, lärer vara hans anspråkslösa väsende. Efter landshöfd. Almqvist har brukspatron Erik Heggström på Dalkarlsö blifvit at Westerbottens läns landsting invald i Första kammaren. Emot den förstnämnde anmärktes en i bästa välmening för långt drifven benägenhet för statens inblandning i den enskilda hushållningen, dels medelst föreskrifter, dels medelst låneunderstöd till företag af enskild natur, hvarigenom staten än mera blef utbildad till en understödsanstalt i stor skala, under det att dess egentliga bestämmelse icke är eller bör blifva sådan. Hr Heggström lärer vara af ett energiskt lynne och åtnjuter mycket anseende i sin ort. Om man nu jemför de afgångna och de istället invalda ledamöterna i Första kammaren, så torde man kunna säga, att hon gjort tre förluster och fem vinster, och då har ju kammaren bytat upp sig. Man trodde i det längsta, att landshöfd. Munthes under sistlidne riksdag antydda föresats att afsäga sig riksdagsmannakallet, skulle gått i fullbordan, men man saknar uppgift på