Göteborgsposten – 6 oktober 1869, sida 1

— Han uppsöker kanske monsicur på klubben i afton inemot midnatt. Det kan också hända att han kommer tillbaka i morgon bittida. Leons klädsel var nu fullbordad, han afskedade kammartjenaren och tänkte icke vidare på denna händelse. Hvisslande på en operamelodi, gick han till klubben för att intaga middag och dröjde der rökande en cigarr ända till klockan nio, skref en biljett till Corinne och kastade sig upp i en hyrvagn samt befallde kusken köra till rue de YUniversitå n:o 7. Detta hus var ett gammalt hötel, tillhörande familjen de Maugeville och här bodde Manuel i andra våningen i ett ganska smakfullt anordnadt ungkarlsrum. Alltifrån sin älskarinnas död förde Manuel ett regelbundet, dystert lif. Han hade dragit sig ifrån klubbarne, kappridningarne och demi-monden. Hvar afton vid niotiden gick han hem till sig, lade sig på en soffa och försjönk i tsnkar samt gick icke vidare ut. Låon var fördenskull säker om att träffa honom hemma. Manuel mottog honom med den oförställda glädjen hos en person, som är van att ha ledsamt och hoppas att för en stund finna någon skingring. — Det var vänskapligt af dig att komma hit, sade Manuel, räckande de Villenave handen. — Min vin, svarade Låon, jag kommer för att tala med dig i ett smärtsamt ämne. Mannel darrade.