Göteborgsposten – 2 oktober 1869, sida 1

uppmärksamhet som denna, ty det torde vara antagligt att här icke mindre än 8 personer blifvit på det gräsligaste sätt mördade, under det att mördarne vetat omgitva sina förehafvanden med en så ogenomtränglig slöja af dyster hemlighetsfullhet, att det efter mer än 8 dagars oupphörliga spaningar och forskningar ännu icke lyckats en så högt uppdrifven skicklighet och kombinationsförmåga som den franska polisens att finna den rätta tråden i detta fasansfulla brotts hemska labyrint. Låtom oss dock hoppas, att så energiska sträfvanden snart skola krönas med en lycklig framgång. Den menskliga rättskäunslan skall icke känna sig lugnad och tillfredsställd förr än fullkomligt ljus spridts öfver den blodiga taflan, förr än deras minne biifvit rentvådt, på hvilka i början en så förfärlig skugga fallit. Det fasansfulla i händelsen har naturligtvis i all sin ryslighet klarast framstått för verldsstadens befolkning, som varit i tillfälle att se både de olyckliga, stympade offren och den dystra familjegrafven på Champ Langlois. Vid det här laget ha nog millioner vallfärdat till La Morgue och Chemin Vert. Kring den nu igenskottade grafven är upprest ett enkelt staket och derinom trenne kors, två mindre och ett större, de förstnämnda behängda med rika blomsterkransar, det sistnämnda försedt med en inskrift, som i all sin ortografiska enkelhet likväl förekommer oändligt rörande. Der står nemligen: Le 20 Saitambre a ete decouvert les cadavres des sipersonnes regretts de tout le monde. (Den 20 September upptäcktes liken af sex personer, begråtna af hela verlden). Hvilket hjerta kan väl också undgå att röras till innerligt medlidande vid sammanställningen af tvenne taflor, sådane som dessa: En klar och solig Söndagsmorgon. I ett fint och putsadt hem, der husmoderns vakande öga lockat fram trefnaden i hvarje vrå, höras glada röster och röjer sig den brådskande beskäfvighet, som tillkännager att en resa förestår någon af husets folk. Det är också alla dess goda englar, som nu skola lemna det. Men de skola ju så snart vända tillbaka. Små, af glädjen bevingade barnafötter ila genom de vackra, putsade rummen: Adjö, adjö-, lalla små rosenröda barnamunnar i oskyldig förtjusning, vi resa till Paris vi, för att hemta pappa, men vi ä snart tillbaka! Ack, de komma aldrig åter, ty på den andra taflan se vi några timmar derefter hela denna täcka grupp af den jordiska harmonien: en moder med sina barn, förvandlade till sex söndersargade, stympade och blodiga kadaver, öfver hvilka vid månens bleka sken skygga och brådskande ördare kasta en slöja af jord, dock icke nog tät att dölja ett af de förfärligaste brott, som någonsin upprört menskligheten. Sannerligen, vi gråta ofta öfver mindre förfärliga saker än så! Iföljd af den hastighet, hvarmed man nu för tiden fordrar att nyheterna skola framtränga till alla verldens hörn, har det också händt att telegrafen den ena stunden medfört ett rykte, som dementerats det nästa. An hette det: Mördarne äro gripna, det är Gustave Kinck (fadern) och Jean Kinck (sonen); straxt derpå: Jean är fadern och Gustave sonen; vidare i texten: lott en af mördarne är gripen; det är Gustave; så: En man har befunnits hängande i ett träd nära Gröna vägen. Det tros vara Jean Kinckk; dernäst: Den som gripits är icke Gustave Kinck (eller Kink som några stafva namnet), utan en viss Traupmann; och så efter hvartannat: Den häktade, hvars namn är Troppmann, visade sig kall och orörlig, då han i La Morgue konfronterades med sina offer; -Traupmann (ty så är hans verkliga namn) syntes mycket upprörd, då han fick sigte på de mördade. han har gråtit under hela förhöret; ÅGustave Kincks lik har påträffats nedgräfdt på fältet i Pantin; Det är Jean Kincks lik och icke Gustaves som uppgräfts å Champ Langlois o. 8. v. i oändlighet. Det är verkligen en smula kinkigt för en stackars samvetsgrann tidningsreferent att tå fram en skymt af sanningen ur alla dessa hvarandra motsägande uppgifter. Apropos samvetsgrannhet! GoteborgsPosten var oss veterligt den första svenska tidning, som innehöll en efter omständigheterna temligen fullständig redogörelse för det sorgliga mordet och de första undersökningarne. Sagde redogörelse lopp med prisvärd hastighet genom åtskilliga större och mindre tidningar, ja, den försmåddes icke en gång af hufvudstadspressens representanter, men alla kamraterna glömde bort att citera källan! Men Nemesis vakar! I alla de ur G.-P. hemtade redogörelserna har nemligen insmugit sig samma tryckfel som fanns i vår originalnotis, nemligen rue de PAlonette i Paris, ist. f. rue de VAlouette i Koubaix och nu värdaste läsare kan du sjelf, om det roar dig, taga reda på, hvilka, som lyst med lånta fjädrar. Ack ja, ifall man icke är så fasligt nogräknad här i verlden, går det också för sig att af ett enda litet löst notis-sandkorn skapa ett stort klippstycke, passande att vid första lägliga tillfälle slunga emot ett misshagligt föremål eller företag. Så fick det stora ÅAftonbladets förmodligen lika store notiskompositör häromdagen i den unge Arbetaren reda på en liten notis på några rader meddelande vett rykte om, att m:ll Gurly Åberg lemnat Nya Teaterns i Göteborg scen. Samtidigt har till denna svenska tidningspressens