Göteborgsposten – 29 september 1869, sida 1

Fanfreluche nedsväljde nu en mängd brinnande blåner och derefter försvann en sabelklinga genom hans strupe. Sedan dansade zigenerskan på det mest hänförande sätt en bolero och sökte alltjemt med ögonen m:r de Maugeville. Det sista, hvarmed de skådelystna undfägnades denna afton var en af de båda förutnämnda baruen utförd dans. När klockan slog elfva, släckte Fanfreluche ljusen och folket aflägsnade sig. Baron de Pianche-Mibray dröjde dock och såg zigenerskan försvinna bakom kulisserna. Efter ett par minuters förlopp återkom hon insvept i en stor kappa, som dolde honnes glittrande drägt och bärande sin lilla sofvande flicka på armarne. Fanfreluche kysste barnet på pannan, klappade hustrun på axeln, sägande: — Gå och lägg dig, min vän, och akta dig noga att förkyla den lilla. — Följer du inte med oss, svarade hon i glad obesvärad ton. : — Nej, jag går bort och dricker ett glas. — Ah! de qvinnorne, mumlade baronen, harmsen öfver hustruns hyckel och rörd öfver den ömhet, som uttrycktes i mannens sträfva röst. — Följ med mig och spela ett parti piket, sade m:r de Maugevilles betjent och slog Fanfreluche på axeln. ligenaren och betjenten styrde kosan till rue de Paris och hustrun åt rue du Temple. (Forts.)