Göteborgsposten – 20 september 1869, sida 2

verlden tillskrifver Newton, redan förut varit gjorda af Pascal, som meddelat dem i bref, af hvilka Newton begagnat sig, för att närmare utveckla upptäckternas teorier, hvilka han sedan gifvit ut för sina, så att hans namn genom dem lyst med strålande glans i vetenskapernas historia. Detta var ew våldsamt angrepp mot den store engelske vetenskapsmannen, för hvilken Englands lärda trädde i harnesk, desto mera som det gällde sjelfva den engelska vetenskapens heder och ära. Sir David Brewster saktade isynnerhet skarpt mot Chasleg, som för öfrigt äfven inom Frankrike, inom sjelfva vetenskapsakademien hade dugtiga motsändare, såsom Henry Martin, Faugre och Leverrier. Hvad som isynnerhet gjorde Chasles sak misstänkt, var den omständigheten, att han icke ville angifva, hvarifrån han fått de vigtiga brefven, fastän man ifrigt uppmanade honom dertill. Annu i sistlidne månad egde ett stormigt sammanträde rörande denna sak rum i den franska vetenskapsakademien, då Chasles förklarade, att han på det bestämdaste litade på brefvens äkthet och att han ingalunda handlat lättsinnigt, utan först efter moget bepröfvande, emedan han redan i November 1861 erhållit desamma, hvilka han på det sorgfälligaste undersökt. Då kom neml. en person till honom, hvilken förklarade sig vura arkivist och paleograf samt handla med genealogiska papper. Denne erbjöd honom å en annan persons vägnar de itrågavarande aktstyckena. Den andre personen hade fört dem med sig från Amerika, der han befunnit sig år 1791. Den okände sade, att han brukade roa sig med att då och då genomgå dessa papper, hvarför han endast etter eget behag ville lemna dem ifrån sig då och då. Efter det stormiga uppträdet i akademien, der Chasles framlagt nya bref från Pascal, utöfvade man emellertid så stark tryckning på Chasleg, att han fann sig böra angilva namnet på den man, som lemnat honom papperen. Man började då genast att söka skaffa sig underrättelse om denne persons sysselsättning. Det befanns, att han tlitigt besökte lässalen i kejserliga biblioteket, och att ett slående samband egde rum mellan hans sorskningar i biblioteket och offentliggörande: at nya aktstycken rörande den Newton-Pascalska tvisten. Han befanns ätven ha för vana att ofta besöka manuskripts-asdelnmgen samt studera Galilei, Pascals m. fl:s handskritt — så att till slut misstanken emot honom blef så stark, att hr Chasles sjelf begärde, det hans brefskaftare skulle ställas under ransakning, hvarför han i Fredags åtta dagar mycket riktigt greps för förfalskning. Under åtta års tid hade Chasles af honom erhållit flera tusende föregifna vigtiga aktstycken, hvilkas mängd dock borde öppnat ögonen på en person, som varit mindre skarpsinnig än Chas les. Bland de törfalskade skrifterna befunno sig, förutom dem från Pascal, sådana från Galilei, Ludvig XIV, Labruyere, Molere, Montesquieu, Houilliau, Marcotte, Rohault, de Fontenelle, de Maupertuis, m:me de Sevignå, m:me Perier m. fl.; 2,000 bref från Rabelais; en mängd bref från Copernicus, Columbus, Tortolea, Ramus, Calvin, Luther, Scaligor, Machiavelli, Michael Angelo, Raphacl, Carl V etc., alla adresserade till Rabelais; talrika bref med poetiska stycken från Rabslais vän Clöment Marot; outgifna mysterier och talrika poemer af Marguerite dAngonlöme; bref och quatrains på franska och latin af Anne de Pisseleu; talrika bref med poemer och råd till hans son från Fans I; bref o h poemer at Maria Stuart; en maogi bret fran Shakespeare, adresserade will Larr vayv. Pniftppe Desportes, w:lle de Gaurnay; bref och tänkespråk at Cervantes; bref och poemer af Rousard, Tasso etc. Ej nog dermed, äfven skrifter och bref af äldre datum hade utgått från denna fabrik, såsom dylika af Dante, Ren dAnjou, Petrarca, Boccaccio, Petrarcas Laura, de Villiers, Charles dOrlöans, etc.; samt bref från kungarno Filip August, Ludvig den helige, Filip den sköne, Carl V, Carl VI, Carl VII, Agnes Sorel, Jacques Cocur, Brantome; bref och berättelser af Johanna af Orleans etc. Dessa bref brukade säljaren bära hem till Chasles kl. 11—12 f. m. eller kl. 5—1(;6 e. m., hvaremot Chasles aldrig fick gå till honom. Första egentliga misstanken vaknade hos Chasles, då denne skickade till Florens en fvrograli af ett bref från Galilei, dateradt d. 5 Nov. 1639, då man svarade honom, att der sannolikt var apokryfiskt. Då bedragaren arresterades fann man hos honom en del skrifmaterialer. men intet enda originaldokument. Han har nu bekänt, att han sedar 1861 förfärdigat och sålt till Chasles mer än 20,000 dylika skrifter, för hvilka han uppburit en summa al ej mindre än — 150,000 francs! Tulverkviogen af de salska aktstyckena a