försölja honom. Han uppfattade vidden af faran inom ett ögonblick och hans beslut var fattadt. Han skakade enkan Chupin häftigt och yttrade: Hundratusen franes för dig om du kan tiga. Deretter drog han ett bord framför sig såsom ett slags sörskansning. Dörren flög i spillror ... En polisrond, anförd af inspektören Gvrol, rusade in i rummet. — Gil dig! ropade inspektören till Martial. Han rörde sig ej, men riktade mynningarne af revolvern mot polisagenterna. — Om jag kan hålla dem i schak och parlamentera endast två minuter, tänkte han, kan allt ännu räddas ... : Han vann dessa två minuter... Derpå kastade han sitt vapen ifrån sig och tog ett hopp för att boge sig på flykten, då en polisagent som gått omkring huset grep tag i honom och störtade honom baklänges ..-. Från denna sida väntade han endast undsättning, också utropade han: — Förloradt! det är preussarne som komma! Inom ett ögonblick var han bunden, och två timmar senare inspärrade man honom i poliavakten vid place dItalie. Se här i få ord hans belägenhet: Han hade spelat rollen af en man af folket, sådan hans drägt angaf honom vara, så väl att han fört Gevrol sjelf bakom ljuset. De skurkar som samlats i ÅPeppardosan voro döda och han kunde räkna på enkan Chupin. Men han visste att snaran blifvit utlagd af Jean Lacheneur.