Göteborgsposten – 15 september 1869, sida 1

Olyckshändelse. I går på e. m. tilldrog sig ombord å här i hamnen liggande franska skonerten ÅJeune Leocadie att en skeppsgosse, som var sysselsatt med något arbete å en af rårna, från denna nedföll i däcket och dervid skadade sig så illa att fara ir för lifvet. Den arme gossen fördes skyndsamt i vagn till Allm. sjukhuset. Mordbrandsanläggniagen i Marstrand. Ålt den i Marstrand d. 30 Oktober 1867 tinade stora eldsvådan verkligen hörrort ul mordbrand äfvensom att vår uppgift i Måndagens N:o om makarne Nordströms iublandning deri framgår af följande detaljerade redogörelse i Marstrands-Posten för i går: Genast vid densammas yppande hade man skäl nofara, att denna olycka timade genom mordbrandsinläggning, men att komma till visshet derom har ej lyckats förrän sistl. Fredag, då guldsmeden S. kl. Nordström och dess hustru Johanna Carolina Nordström öppet erkände, att den senare, på mannens enträgna begäran och tillfölje af åtskilliga af honom attalade hotelser förmåtts verkställa detta nedriga orott. Med anledning af denna bekännelse blefvo nakarne Nordström i häkte insatta i Fredags och efvo i går hörda inför rådhusrätten i Marstrand. Detta förhör företedde en ytterst upprörande scen. lustru N. inträdde med vacklande steg och tårdränkta ögon, samt tycktes anlita alla egande krafr för att hålla sig uppe och ej digna under den vörda, som en djup ånger och en stor blygsel pågt den olyckligas skuldror. Mannen deremot syn(es lugn, och man såg uti honom det afs kyvärda redskap, som tubbat den arma qvinnan till det hemka brott, för hvilket hon nu stod anklagad och aker. Vid detta förhör upplystes , att elden blifvit af hustru Nordström anlagd d. 30 Oktober i en skrubb å andra våningens förstuga, kl. 411 på aftonen efter lutad bakning, samt att detta tillgått sålunda, att först några gamla hattaskar och andra lätt antändbara ämnen der blifvit inlagde, hvarefter placerades ett brinnande ljus midt uppe i allt detta, och en fönsterruta utslogs för ästadkommande af erforderligt iuftdrag; allt u ppå af Nordström sjelf gifna föreskrifter. På af ordföranden framställd f Ä nvad anledning Nordström kommit till detta rysliga beslut upplyste han, att han umgåtts med denna tanxe alltsedan tidigt på våren 1867, och att han beslutat verkställa detta för att härigenom betrygg: itt ekonomiska bestånd, ehuru detsamma var låns ifrån bekymmersamt, utan deremot mycket godt. För att så mycket säkrare kunna emotse en god och ansenlig vinst å eldsvådan, lät han ock höja sin assurans å lösegendomen på våren samma år eller genast ude umgås med planen för mordbrandsanläggningen, med flera tusen rdr. Mannen Nordström fick först aflägga sin bekänIse och återfördes hustru N. under tiden i fängel. Åf Nordströms prestbetyg upplystes, att han är född i Marstrand och hade till föräldrar guldsmeden sven Nordström samt Margareta Hammarberg, och utt sadren aflidit för tlera är sedan, men att modren annn lefver. S. E. Nordström lärde guldsmedsyrket hos guldmeden Gökblad i Göteborg och öfvertog sin faders vörelse i Marstrand efter fadrens död. Domaren erinrade honom att han nu här står alltalad såsom saker till den stora eldsvådan 1867, och tillfrågade honom tillika om han vidblifver sin, i vittnes närvaro, aflätna bekännelse, hvartill han omnade ett jakande svar, samt medgaf att han vid förjan af nämnde år, för första gången närde den tanken att genom mordbrand ödelägga sitt hus och att han för detta ändamål låtit höja assuranssumman. N. upplyste att inga ekonomiska bekymmer tvingat onom härtill utan uppgaf såsom orsak, att han var skyldig en person i Marstrand 5,000 rdr rmt, och af teuktan för uppsägning at detta belopp syntes mordUrandsspekulationen uppstått. — Han började då genast öfvertala sin hustru, att blifva det verkställande ralskapet, men hvartill hon dock enträget nekade, ehuru hon slutligen dukade under för hans hot och list, och lofvade alltså, att fullgöra hans befallninvar under hans bortovaro. (Man må härvid erinra sis att mannen icke var hemma då olyckan inträffule utan att han befann sig hos slägtingar på Oroust). De voro då ense om eldens anläggande, men erinrades hon, att det icke under storm fick utöfvas. 1 Erkände vidare att han vid undersökningarne om brandens uppkomst, under hösten 67, hade ljugit och att han med berädt mod begått mened. Dertill hade han uppgifvit sig hafva förlorat 800 rdr kontanta penningar i branden, hvilken uppgift äfven var Sanningslös. På af åklagaren framställd fråga, om tjenstetlickan möjligen hade någon vetskap om mordbrandsanläggningen svarade N. att ingen mer än han och hustrun egde derom någon vetskap. Härefter återfördes Nordström i häkte och hustru N. blef inkallad, hvilken uppgaf sig vara dotter till båtsmannen Anders Olsson i Bremnäs af Lycke socken samt modren Anna Olsson, född i Tjufkil d. 1 April 1825. Fadren dog sistl. år och modren för 2 å 3 år sedan. Hustrun N. var i sitt föräldrahem till 14 års ålder, hvarefter hon kom ut i verlden; först endast i en tillfällig tjenst, men sedermera i årstjenst hos rättaren Andreas på Tofta, hvarest hon qvarstannade i 2:ne år eller något på det tredje. Derifrån flyttade hon till Chr. Andersson i Södra Tofta, der hon stannade i 2:ne år, och kom sedan i tjenst hos fru Nordström i Marstrand, dess nuvarande svärmoder, för 20 eller 21 år sedan, der hon tjenade såsom piga i 10 år. Under denna tid framtydde hon trenne oäkta barn med sin nuvarande man. Gift med nämnde Nordström sedan 11 år tillbaka. Hade ej förr varit tilltalad för brott eller ens beg sot dylikt. Erkände mordbrandsnlägg