Göteborgsposten – 15 september 1869, sida 1

ee —ö—ö— en planka, rådfrågade hon horisonten men fann endast tecken till annalkande stormar, Det hände en gång att Chupin under en tid af sex veckor ej lät höra af sig. kn och en half månad!... Hvad hade blifvit af honom? Denna tystnad förekom m:me Blanche hotande, som det lugn hvilket föregår stormen. En tidning gaf lösning på gåtan. Chupin var i fängelse. Den uslingen hade en afton druckit mer än vanligt, råkat i tvist med sin svåger och dödat honom med en jernstång. Öfverlemnad till assisdomstolen blef Chupin dömå till tjugo års straffarbete och skickad till Brest. Denna dom skulle ej gifva m:me Blanche lugn. Mördaren hade skrifvit till henne från sitt fängelse i Paris han skref till henne från galererna. Men han skickade ej sina bref med posten. Han anförtrodde dem till kamrater, som uttjenat sin tid och som infunno sig i hötel de Sairmeunse begärande att få tala med hertiginnan. Och hon mottog dem. De berättade henne om allt det clände som man får uthärda dernere, och sedan de fullgjort sitt uppdrag slutade de alltid med att begära någon liten hjelp ..-. Slutligen infann sig en morgon en man, hvars blickar ingåfvo henne rädsla, och lemnade henne denna lakoniska biljett : Jag leds till döds här; med risk af lifvet vill jag fly. Kom till Brest besök fängelset, så att jag får träffa er och rådgöra med er. Kan ej detta ske, skall jag vända