Göteborgsposten – 10 september 1869, sida 1

——— ———— — danske kultusministern och krigsministern, konferensråden Briestrup och Bang, arkelogerna Quatrefages och Ilenri Martin, kompositörerna Hartmann och Gade, diktarne Kaalund, Richardt, . Munch, C. Ploug och II. P. Holst, protessorerna Jerichau, Höedt, IIolten samt prof. C. IÅ. Nyblom från Upsala, redaktör leimestad, fruarne Ileiberg och Jerichau, åtskilliga af k. teaterns konstnärer och ett stort antal yngre, ö ö danska sörsattare. Framför hedersgästens plats vid bordet voro uppställda flera i socker och dragant konstnärligt utarbetade bordsprydnader med häntydningar på festens föremål. Deribland befunno sig en fullständig, sittande porträttfigur af diktaren, en samling ligurer från hans Eventyr 0. 8. v. Musikprogrammet, hvilket bland annat upptog: NMin lilla vrå bland bergen, af direkt, Isr. Sandström, var prydt med en ram at ypperliga teckningar, hvarest man såg John Blund, Snurran och bollen, den ståndaktige tennsol:aten o. s. v. kKonferensrådet Drewsen, en at skaldens äldste vänner, presiderade som värd. I ett letve lör konungen påminte denne om den välvilja hvarmed skalden städse omfattats al konungarne Fredrik VI, Kristian VILI, Frediik VII och Kristian IX, hvarefter en för tillsallet till Andersens ära författad, förträfflig sång at P. llansen afsjongs och hans skål i vältaliga ord föreslogs at redaktör Bille. Tal. vidrörde både de mörka och ljusa perioderna i den nu at hela den bildade verlden kände och värderade skaldens lif och slutade med följande ord: Det hade fallit på Andersens lyckliga lott att kunna säga med de få utvalda: Åf mig och min Ande skall ett minne bevaras genom många slägten; om än mitt fosterland är litet och mitt modersmål endast räcker till trånga gränser, skall den danske diktarens tankar läsas och ihågkommas från Gibraltar till Nordkap, från Skotland till Indiens kuster. En sådan skörd af lifvets arbete är endast beskärd några få utvalde och derföre bringa vi skalden en tacksägelse icke blott från hans lilla tädernesland, utan från hela den vida jorden, en tacksägelse för det han i sitt skaldskap uttalat det allmänt menskliga, som en gäng skall förena all jordens folk i känslan al det sköna och sanna. Vi bringa en tacksägelse till skalden och till vännen förenad med en innerlig önskan derom att den underbara ungdomlighet, som han ännu bibehållit i sitt 64:de år, länge måtte sprida sitt skimmer öfver honom och förhjelpa honom till att skänka Danmark och verlden ännu många oförgätliga verk. Sedan skaldens skål druckits under jubel, öfverlemnade kultusministern å konungens vågnar till nonom Dannebrogsordens kommendörskors och utbragte för honom ett lefve. Skalden tackade djupt rörd i ett längre, varmt föredrag äldre och nyare vänner och nu följde för honom ytterligare en rad al skålar: af Rimestad å arbetarnes vägnar), A. Munch (bhelsning från Norge), fru M. Meyer (på vers för skalden som politiker, den der genom att vinna barnen vunnit mödrarne och genom dem fäderna), af ilöedt (för skalden och hans vänner), etterloljd af en sång at Chr. Riohardt, af etatsrådet Thiele å danska och af kapt. Wilde å all verldens barns vägnar och slutligen af fru Jerichau å damernas vägnar. Vidare druckos skålar för fru Heiberg, tör Quatretages och Henri Martin och slutligen utbragte prof. Holten en humoristisk skål för zoologen Andersen, som man hade att tacka tör de noggrannaste undersökningar om Storkpappa, om rättan i den gamla granen m. m. och som under det barnsliga skämtet förstod att utveckla den djupsinnigaste visdom. Konserensrådet Bang utbragte slutskålen för hedersgästen och sedan kalfe intagits svängde man om på en liten impromtu bal. En mängd telegrammer ingingo naturligevis, deribland ett från kommunalrådet i skaldens födelsestad Odense, hvarjemte en person till minne af dagen skänkt Köpenhamns uppfostringsanstalt för tjensteflickor en gåfva at 1,000 rdr sv. Föregående Lördag hade skalden i Köpenhamns studentsforening uppläst tre nya Eventyr), neml.: Hönsegrete, Solskins historier och Om at hitte paa, at hvilka isynnerhet den sista berättas fullt jomsörlig med hans bästa skapelser. Då han slutade sin uppläsning utbragte den ledande seniorn, kand. P. Hansen, en vacker tacksägelse från