Göteborgsposten – 10 september 1869, sida 1

— cdcTcccAcAA ——— — — — — matt Fr lite sig göra, återköpa Sairmeuse hade skrifvit till honom att skyndsamt begifva sig dit, alldenstund för honom, affärsmannen, uppreste sig en af dessa svårigheter som ett ombud ej kunde lösa. IIan gaf ingen vidare förklaring. — F-n annamma det nötet! upprepade Martial. Han är i stånd att slippa ifrån sig ett tillfälle som min far väntade på i tio år. Jag skulle ej kunna trifvas i Paris, om jag ej bebodde min familjs hotell. i Hans brådska att hinna fram var så stor, att han andra dagen af resan på aftonen förklarade, att om han varit ensam skulle han åkt hela natten. — Hvad den saken beträtkar, sade m:me Blancho, så känner jag mig ingalunda trött och en natti vagn är långt ifrån att förskräcka mig... De reste tillfölje deraf hela natten, och följande dag, som var en Lördag, stego de klockan nio på morgonen mm L j vid hötel Meurice. Martial gaf sig knappt tid att ita frukost. — Jag måste veta på hvilken punkt saken står, sade han i det han gick ut, jag skall snart vara tillbaka. Han återkom verkligen inom två timmar derefter, helt glad. — Min uffärsman, sade han, är en dumbom. Han vågade ej skrifva till mig att en skurk, af hvilken köpet beror, fordrar en handtryckning af femtiotusen francs ; han skall få dem, pardieu! I den ton af galanteri som han alltid begagnade då han tilltalade sin hustru fortfor Martial: — Jag behöfver blott underteckna, min vän; men jag