Göteborgsposten – 6 september 1869, sida 1

en officiös preussisk tidning, hvilken framdrog skälet för Preussen att ej nu behöfva återlemna Nordslesvig vara det, att pragerfreden bestämmer, det nordslesvigska befolkningen skall af egen drift genom frivillig omröstning begära att bli återlemnad till Danmark; och då nämnda befolkning ej gjort. detta, har således icke heller Preussen kunnat eller behöft i denna del uppfylla pragerfreden. De danska tidningarne voro naturligtvis icke sena att återgifva denna nya slingerbult, hvilken slog ned som en blixt bland nordslesvigarne och der burit en frukt, som det preussiska bladet helt visst ingalunda önskat, för att döma af de vändningar, det sedan ansett sig böra göra. Några framstående män i Nordslesvig skyndade neml. att inkalla ett möte i IIaderslev, hvilket sammanträdde sistl. Fredag och var talrikt besökt. Mötet beslöt, att man skulle skaffa undertecknanden från så många af Nordslesvigs innevånare som möjlgt på en -monsteradress, hvilken skulle genom en deputation öfverlemnas till konung Wilhelm at Preussen och framställa en förnyad begäran om Nordslesvigs återlemnande till Danmark i enlighet med pragerfredens tydliga bestämmelse. Till medlemmar af denna komitå utsågos hrr Kryger, Anlman, Skau, Lassen, Callsen, Jensen (trån Flensborg) och Detlefsen (från Löksgaard). Ehuru vi, sanningen talad, ej våga boppas mycket af det nya steg, hvilket troligen kommer att erbålla samma utgång, som ett liknande förut, då den preussiske konungen helt enkelt vägrade att emottaga den nordslesvigska deputationen, är det dock af obestridlig nytta. Det klargör neml. Preussens falska ställning och dess tydliga beslut att kränka sitt inför hela Europa och under Frankrikes tysta garanti gifna löfte. Så länge detta ännu förblir ouppfyldt, är Preussen en öppen fiende till den Skandinaviska Norden, emedan det dermed ådagalägger, att den icke vill en fredlig utjemning med densamma medelst en antaglig gräns, utan tvärtom rufvar på något slags plan att ytterligare inkräkta på den skandinaviska folkgruppens landområde. Hvarför skulle det annars sätta sig emot det för Preussen obetydliga territoriets återlemnande? Medvetandet af denna osäkerhet gentemot Preussen skall omöjliggöra hvarje steg till försoning mellan Skandinavien och Nordtyskland. Det senare är visserligea nu mäktigt och starkt; men en dag kan komma, då Skandinaviens vänskap skall för detsamma vara värderik. Men utan Nordslesvigs återlemande till Danmark, efter nationalitetsprincipen, är en dylik vänskap otänkbar, och vårt ömsesidiga törhållande skall fortfara med att vara kallt och sålunda mer och mer aflägsna ifrån hvarandra tvenne folkgrupper, som borde ha, likasom de äfven haft, så många intressen gemensamma. Sjelfmord. Åkven här på platsen börjar denna sorgliga mani att höra till ordningen för dagen. Så afhände sig f. d. artillerikonstapeln L. Dimming lifvet genom hängning sistl. Fredags afton å vinden af sitt hus n:r 64 vid Uusargatan i O. Haga. Dioming hvilken under senare åren idkat bränvinsadvokats!-yrket, har förut gjort flera försök at förkorta sitt lif, men har deruti blifvit förhin. Årad. Han efterlemnar enka och flera barn Å Särö utbröt natten till i Fredags eld uti ett tvätthus. Genom hastigt tillskyndad hjelp dämpades dock elden så att tvätthuset endast till en del nedbrann. Göteborgs ensk. banks kommissionskontor i Kongsbacka har med denna månads ingång börjat sin verksamhet. Kontorets styrelse utgöres f. n. af hrr C. A. Christensson, (CC. A. Cullberg, C. A. Svahn och J. A. Zachrisson, af hvilka den förstnämnde tillika är kassör och den sistnämnde räkenskapsförare. Från Köpenhamn skrifves d. 2 d:s: I går egde den med spänd väntan motsedda festföreställningen med anledning af den furstliga förmälningen rum å k. teatern, i hvars salong hvar enda plats var upptagen at en galaklädd publik. Den kungliga familjen åkte till teatern i en präktig cortege och var åtföljd af en lysande svit af herrar i strålande uniformer och damer i eleganta toiletter. Etfter afsjungandet af en sång af II. P. Holst till melodien: Der er et yndige Land utbragtes ett lefve för tronfoljareparet, beledsagadt af entusiastiska hurrarop. Ridån gick ——k5 — ä— —