Göteborgsposten – 6 september 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvors. fr. Franskan.) pe kunde göra den anmärkningen, att nästan alla kådespelarne i det blodiga dramat i Montaignac fingo ett dåligt slut. Besegrade och szegervinnare tycktes förföljda af samma olycksöde. Huru många namn funnos ej redan på dödslistan!... Lachencur, död på schavotten. Chanlouineau, fusiljerad. Marianne, förgiftad. Chupin, förrädaren, mördad. Marquis de Courtomieu lefde visserligen, eller snarare öfverlefde sig sjelf. Men döden borde vara en välgerning, jemförd med det fullkomliga utsläckandet af förståndets ljus. Han hade sjunkit under djuren, som åtminstone ha sina instinkter. Efter sin dotters afresa var han lemnad åt två betjenters omsorger, hvilka behandlade honom som de behagade. När de fingo lust att gå ut, stängde de in honom, ej på sitt rum, utan i en källare, för att man ej ute skulle kunna höra hans skrik. När man ute på vägen mötte denne gubbe, belastad 7) F orts. fr. N:o 203.