Göteborgsposten – 3 september 1869, sida 1

2———————— värme för hvad han anser rätt, förenar en utsokt urbanitet i umganget, försigtighet och en ovanlig energix. En så lysande teckning skulle ganska säkert icke hafva åstadkommits om ej dertill hade begagnats hr Keys egen penna, utlemnad till läns åt någon dilettant, ty nog är ibilden ansenligt smickrad. i afseende på auktorsskapet till denna broschyr tillåter jag mig en gissning. Läser man den med uppmärksamhet, så spårar man i den flera olika stilar. Den är således troligen eu samarbete. Uppränningen är gjord at någon ledamot i Andra kammaren, som är eller vill gälla såsom chet för landtmannapartiet ätven vid stundande riksdagar, at någon som infor detta parti och äfven inför den stora allmänheten gerua vill galla såsom innehafvare al romsattande statsokonomiska, politiska och estetiska studier och mindre vanlig menniskokännedom. Men en neger har sedan fått sig anförtrodd utarbetningen, ifyllningen der sådant behofs, och berättigats att breda tjockt på med smicker då det gällde landtmannapartisterna, med kalomnier då det gällde isynnerhet negerhöfdingens personliga motståndare. Slutligen har denne sjelt kompletterat arbetet och gjort tillägg som skulle vittna om försigtighet och en ovanlig energi. Till sist erinrar författaren att han icke uillhör (Andra) kammaren, hvilket är fullkomligt riktigt, enär under tiden från d. 16 Maj 1869 och intill dess de nya valen blitvit verkställda, ingen tillhör Andra kammaren. Karakteristiskt är att Nya Dagl. Allehanda tilldelar broschyren ett ampelt lotord: Karaktererna äro, sävidt vår personalkännedom sträcker sig för bedomandet deraf, i allmänhet tecknade med en sanning, som öfrverraskar, isynnerhet som teckningen ofta är utförd med några så raska drag, men hvilka vanligen träffa hufvudet på spiken. Jag wo dock icke att särdeles mänga skola instamm i detta vitsord, sedan de last boken. Vi hatva upplefvat murare-strike, skrålldare-strike, stimmermans-och snickare-strike, och nu pågår en tidnings strike riktad mot de kungliga teatrarnes styrelse. Redaktionerna tor Attonbladet och Dagl. Allehanda hafva rå: kat i någon osämja med nämnde styrelse och med anledning deraf ätersändt de perpetuella fribiljetter till de kgl. teatrarne som nämnde redaktioner förut vid hvarje speltermins början mottagit. Men denna åtgärd, som vittnar om oegennytta, antager karakteren af en strike dorföre att nämnde tidningar numera — dot är aftaladt — icke skall meddelas några noti ser från teatrarne. Det är en dubbel strike, riktad mot de begge kungliga teatrarna och mot den del af allmänheten som läser nämnde rianingar. Men det senere är det betänkligaste. Allmänheten har ju ingen del i oenigheten mellan tidningsredaktionerna och teaterstyrelsen. Allmänheten prenumererar ju på dessa tidningar för att få veta hvad som händt, händer och möjligen kunnat ske äfven på teatrarne? Skall man nu kanske nödgas hälla — Väktaren, endast för att i tid få veta att ev ny pjes skall upptöras med hr X. eller tröken Z. i titelrollen, att den eller den pjesen antagits till spelning? Nog är det bra hårdt mot allmänheten, som det alls icke kommer vid att teaterstyrelsen stött Big med två tidningsredaktioner, hvilka lofva så vackert vid hvarje års början, att de åt sina respektive tidningar skola gifva så stor fullständighet som möjligt. Hålles detta löfte då teaternotiserna uteslutas? Om de råka i oenighet med kejsaren i Fraukrike, eller sultanen i Turkiet, så få vi kanske ej läsa ett fnask om hvad som händer dem och der? Allt som oftast hedras jag med bref, anonyma och vredelägande, trän personer som vul låsa, men högeligen ogilla mina korrespondenser till Göteborgs-Posten. Ibland klandras jag för undseende, iblana tör hänsynslöshev. Häromdagen mottog jag ett bref — poststämpeln otydlig — af föhande innehåll, som jag med diplomatisk noggranhet återgifver: -IIerr Görran! — Ilittullus förbindes att grina ätt de rådlige Danne Män som icke tala häånom till noöijes på Iolkmötena. Vi käna bätre än han att