Göteborgsposten – 3 september 1869, sida 1

stel; han är allt för energisk för att ännu , hafva tröttnat vid denna art af apostolisk verki samhet, dertill är den alltför intimt förenad med hans enskilda intressen. Om greltve Sparre skall lyckas förvärtva sig något inllyl tande i Andra kammaren, är likvisst mer an tvitvelaktigt. Att han skall gitva lit ät diskussionerna, är sannolikt, och hkaledes att han i med en fot åtminstone skall stå i landtmannaj partiet, men förbehålla sig rättigheten att då och då använda den andra mot nämnde partis förare, om de bli allt för öfvermodiga. Grefve Sparre förlorade emellertid ett krattigt stöd i den förestående jernvägsstriden derigenom att kapt. Carlsund icke blef invald i Andra kammaren. I det stora jernvägsprojekt, som den förre tramlade vid sistförlidne riksdag, hade den jernväg äfven upptagits, som mest at alla skulle ackommoderat Motala mekaniska verkstad och Motala köping, hvars innevånare också nu, ehuru förgafves, ansträngde sig tör att få in hr Carlsund i Andra kammaren. De som insatte Jonas Andersson der i stället sor hr Carlsund, äro deremot icke särdeles intresserade för nyss antydda jernväg, och på den forres medverkan kan således gretve Sparre icke synnerligen räkna. Öfversten frih. Klinckowströms inväljande i Andra kammaren beredde honom sjelf årminstone en stor och ifrigt efterlängtad glädje. Hans företrädare, hr Julius Wener, också bosatt på Svartsjölandet, kom nu alls icke i fråga. Frih. Klinckowströom är passionerad protektionist och så innerligt öfvertygad om Sveriges totala undergång genom trinandelssystemet, att han skulle oangenämt ötverraskas, ifall vår ekonomiska stallning i hans litstid kommer på rätt köl ånyo. Haus briunande åtrå vatt tå vara med:, besegrade nu hans högaristokratiska obenägenhet för valdistriktets och Andra kammarens talrika plebejer, och det blir sannolikt för honom ytterst pinsamt att nödgas både inandas den odor, som från hans grannar utdunstar, och att fraternisera med personer, hvilka han annars knappt skulle vilja samtala med utom i förstu gan på sitt herregods Statsund. I ett tall skulle srih. Klinckowström obestridligt kunna gagna riksdagen. Han är nemligen en utmärkt kunskapsrik ingeniörotficer och hade tvilvelsutan nu varit chef för ingeniörkåren, om han ej på grund af ett spändt torhållande till general Kleen lemnat kåren och blifvit statsekonom och landtbrukare. I frågor rörande befästningsväsendets fortsatta ordnande kunde han för Andra kammaren blifva en behöllig rådgifvare, men då han lefver i den fasta tron, att Sverige är ohjelpligt förloradt, så är det toga troligt att han anser några befästningar erforderliga — ty hvad skulle de väl sorsvara? Ett totalt ruineradt folk och Ägrusade näringar lönar det ju alls icke mödan att försvara? Emellertid, frih. Klinckowström är ännu icke fullt säker om han skall låta kalla sig folkombudet Klinckowström?, ty vid valförrättningens slut tillkännagass att öfver den skulle besvär anföras. Frih. Klinckowström erhöll 9 röster, frih. Gustaf Åkerhjelm 8 röster och nämndeman Fröling 5 röster. Åtskilliga valfullmakter för elektorerna kassdrades såsom ojusterade. Om nytt val kommer att förrättas, är det icke osannolikt att trihÅkerhjelm erhåller de flesta rösterna. Han var anställd vid svenska legationen i Köpennamn, men han lemnade sin plats der då gretve Henning Hamilton afgick som svensk-norsk minister och har sedan dragit sig tillbaka ur statens tjenst, men är mycket intresserad tor allmänna angelägenheter och blet at Första kammaren vald till statsrevisor äfven för mnevarande år. De som känna honom närmare, ana i honom en framtidsman, tillhörande gretve Henning Hamiltons skola. Ehuru kapt. Witt oförbehållsamt tillkännagaf sin åtrå att fortfarande representera Karlskrona, fästades derå intet afseende, hvilket sannolikt utgjorde en stor öfverraskning tör honom sjelf, enär han ansåg sig såsom grundlagstolkare ex prosesso särdeles behoflig i Andra kammaren. Hans efterträdare blef kaptPaliander, hvilken skall vara en human, redbar och särdeles andligt simnad man.