Göteborgsposten – 2 september 1869, sida 2

Från Utlandet. IIvilken utländsk tidning vi få tag i, så sysselsätter den sig med kejsar Napoleons belsotillstånd, och den i Paris timade baisse å Börsen har blifvit af vida verkningar. Från Berlin skrifves sålunda d. 28 Aug.: NMan kan ej göra sig någon föreställning om den paniska skräck, som i går afton bemäktigade sig härvarande börsverld genom den plötsligt tallna pariserkursen. I hörnet af Linden-promenaden och den stora Friedrichsstrasse utanför Kranzlerska konditoriet, hvilken plats år 13548 spelade en så stor roll som vpolitiskt hörn, brukar Aftonbörsen hållas; i går gestaltade sig denna till så vildt upprörda scener, att någonting dylikt knappast timade är 1848. Vid de första depescherua — häpen förundran, vid den nästa redan visshet om, att kejsaren låg dödssjuk, vid den följande — aut han redan skiljts hädan. Nu flyktade spekulanterna åt alla håll, platsen förblef tom under en half timme, för att snart åter fyllas med täta, hfligt gestikulerande och om hvarandra skrikande grupper. Tusenden trängdes nufvud vid hutvud på trottoiren, körvägen och å promenaden. Trafiken var alldeles hämmad, konungens vagn kunde endast med svårighet komma fram, förundrad såg monarken ut på trängseln. Mycket penningar hade under de få timmarne vunnits och förlorats, ty alla menniskor vilja sälja och endast de större husen, hvilka genom enskilda underrättelser voro i tillfälle att anse dessa rykten för uppfinningar, hollo på sina papper. Deras ifriga försök att utbreda sina säkrare underrättelser, misslyckades alldeles. Sedan nu lugnande underrättelser ingått, visa sig många bedröfvade ansigten på börsen. Från sjelfva Paris skrifves d. 28 Ang.: går afton inträdde en märkbar bättring i kejsarens tillstånd, och han har tillbragt natten utan feber. Älven appetiten har återkommit, och kejsaren kunde i dag på förmiddagen promenera vid general Plerurys arm i S:t Clouds trädgård. Äfven det i två timmar förhandlande ministerrådet kunde kejsaren i sin hvilstol en stund bevista. Etter detsamma talade han en stund personligt med några af ministrarne. Han talade isynnerhet länge med krigsministern Le Boeuf. Hans läkare äro Nelaton, PFauvel, Arrisart och d:r Ricord. Läkarne besöka kejsaren ett par gånger om dagen; men i dag ha de ej gemensamt konsulterat. Till tidn. Bund i Bern skrifves trån Paris: Fastän kejsaren far ut och inga allmänna farhågor hysas för hans helsa, äro likväl alla kretsar, hvilka ha ett framstående intresse i att bilda sig ett omdöme, oroliga efter att få veta, hvartill de skola hålla sig. Åtven inom den medicinska verlden samlar man alla de uppgifter, som man kan med någon noggrannhet förskaffa sig; läkarnes uppgifter öfvergå till de diplomatiska skrifvelserna, och sinanskretsarne taga dem ej mindre med i sina beräkningar. Kejsarens patologiska tillstånd är mycket inveckladt, men ej omedelbart hotande emedan kejsaren sedan trenne år egnar den strängaste omsorg åt sin helsa. Huru länge kejsaren kan bibehålla sig i detta tillstånd, derom en meningsskiljnad på två år. Några säga: tre år; optimisterna gå ej öfver fom år. Den senare tiden är ingenting ovanligt, alldenstund kejsaren redan är 62 år gammal. Men anmärkas bör, att den minsta olyckshändelse kan leda till en katastrof. Diplomaternas medicinska studier låta oss redan ana, att denna kejsarens belägenhet bestämmande inverkar på de europeiska kabinettens förutseende och försigtighet, emedan de ej vilja bli oförberedt utsatta för en oväntad händelse. På Frankrikes inre politik är inverkningen omedelbar och bestämmande. Under denna inverkan ändrar kejsaren uppenbarligen äfven sin hittills följda politik. Han vill, skall han hafva sagt, idka dynastisk politik, efter det han hittills endast idkat monarkisk. Den dynastiska politiken kan endast bestå deri, att den parlamentariska regeringen blir fullt återställd. Ty om nationen åter förvärfvar sitt oumbärliga inflytande på sina öden, så att den, genom kammarens majoritet och med ett med parlamentet nära förenadt kabinett, regerar sig sjelf, så skola dynastiska frågor och förvocklingar tystna i önskan och behotvet att icke kullstörta den bestående ordningen. Det politiska litvet visar sig också verksamt i denna riktning. 24 namngifna hufvudredaktörer för franska landsortstidningar ha ollemliggjert en törklaring, hvilken de uppmana sina kolleger i departementerna att tillträåla. Det heter deri: Utan att vilja noggrannt bestämma den gräns, inom hvilken man bör hälla sig, och i det en hvar af oss förbehåller dig sma personliga å-igter i alseende på ändamälet med de politiska sträfvandena, hafva vi likväl trott oss böra gemensamt uti tala oss för toljande reformer, hvilka kunna snahant och mA A fäffthat Hanamsänne. 1 YVå