Göteborgsposten – 2 september 1869, sida 2

var den som först fann liket och fick det sorgliga bestyret att nedskära mannen. Alla försök att återkalla bonom till lifvet voro fruktlösa. Han efterlemnar, förutom bustrun. fyra barn. Ekonomiska bekymmer lära ha fören ledt sjeltmordet. — I Måndags afton vid tiden inkom på porterstugan n:o 39 Uäg.ringsgatan en okänd mansperson och begärde en stor kopp the, den han likväl icke genast förtärde utan aflägsnade sig på en stund. Återkommen, förtärde han drycken och ned störtade straxt derefter död till golfvet. Vid undersökning af tillkallade polisbetjenter och efter skedd visitation, befanns han inneha arsenik, och igenkändes den aflidne vara guldoch silfverarbetaren Svensson. Det förmodas att den olycklige begagnat sig såväl af cyankalium som arsenik, hvilka ämnen anvnädas i hans yrke. — Sistl. Lördags afion var, berättar N. Dagl. Alleb, syrvaktaren F. A. L. Wernbohm vid Landsorts tyrinrättning, åtföljd af en gosse, i en segelbåt på väg från Trosa till Landsort, då han af hård vestlig vind kastades emo: ett litet öfvervattensskär. Båten kantrade och slogs genast i stycken, hvarvid Wernbohm och z0Ssen kraflade sig upp på skäret, der de fattade tag i den från båten lösslitna spristången. Som sjön ständigt gick öfver det lilla skäret, hade de svårt att bålla sig qvar, tilldess de upptäckte en smal bergsremna, i hvilken de nedstucko spristången och vid hvilken de sedan kunde hålla sig fast mot de öfver-vallande vågorna. På det lilla skäret stänligt öfverspolade af sjön, tillbragte de i sjö röd stadda hela natten. Emot morgonen afklädde sig Wernbohm sitt linne och fäste detsamma i öfra ändan af spristången såsom signal åt Landsort. Signalen observerades, och de blefvo snart derefter räddade af traktens lotsar. — Den förut omnämnda simpromotionen iafruntimmerssimskolan vid Kastellholmen egde rum inföc en ytterst talrik samling åskådare. På Stockholms simsällskaps vägnar, hvilket firade sin 24:de årsdag, fungerade hr L. Hierta som promotor och bekransade derefter de unga adepterna, af hvilka mil:na Dorothea Eleonora Carling, Ccilie Grafström och Mimmi Wolfenstein belönades för berömig skicklighet i simkonsten och Sigrid samt Hulda Englund undfingo mindre belöningen för utmärkta framsteg i nämnda konst. Före bekransningen utfördes trampolinhopp så framsom baklänges äfvensom åtskilliga evolutioner : vattnet af dagens hjeltinnor, hvarefter såväl bussa, som en ny skara af raska najader yterligare tumlade om i det våta elementet, tervid företeende prof på mycken smidighet och mjukhet i rörelserna, hvilket allt på ett särdeles fördelaktigt sätt vittnade så väl om e ungas egen ifver att fullkomna sig i den irkande och uppfriskande simkonsten som ock om den ledning, hvilken åt dem egnats it den förtjensttulle simläraren hr A. P. Longtröm. Lifliga handklappningar och talrika Nomsterbuketter vittnade äfven derom, att de kådande med stort intresse följde uppvisninsen. Redan kl. 5 var festen afslutad, och nan drog sina färde, litet hvar, vi äro öfverygade derom, säger Dagbl., särdeles belåtna ned denna estermiddagsstund. — Förutom alla de strikes, som på senare mänaderna egt rum i Stockholm, pågår nastrike på tidningsbyråerna mot direktionen tör K. M:ts hotkapell och spektaler. Härom fortäljer en korresp. från Stockholm till Jönkövingsbladet följands: Teaterdirektionen har hittills haft kontrakt med de större tidningarne, Aftonbladet och Allehanda, om annonsering till ett billigt pris, så billigt att det knappt är nämnvärdt, om man skulle uträkna priset för rad. Kontrakten blefvo ej förnyade till den i början af månaden begynta spelterminen, och tidningsredaktionerna fingo nys om att direktionen tänkte för framtiden draga in utgiften för annonseringen, i den fasta tron att tidningarne skulle nödas gratis införa annonserna efter Dagbladet, i hvilcen tidning teaterdirektionen fortfarande, men endast i denna, annonserade. Tidningarne gjorde strike: Dramatiska teatern gaf sin första representation Mången d. 3, men redaktionerna återsände redan på rdagen sina fribiljetter; inga annonser voro synliva på Lördagen och ej en rad i textafdelningarne om att teatrarne öppnats. IIrr recensenter bevistade ej första spektaklet och ingenting nämndes om de uppförda pjeserna. Sålunda fortgick det några dagar: inga annonser, intet omnämnande och så godt som ingen publik. Detta går ej i längden, tänkte hr hofmarskalken och förste direktören, och derpå atsände han till de båda tidningarne ett slags miniatyrannonser på fem rader, åtföljda af kontant liavid. Något yttrande om de hittills gifna pjeserna har ej varit synligt och något omnämnande lärer, efter hvad jag hört si s, ej heller komma att ske, förr än vid uppförande af nägon ny pjes, då tidningarne , af skyldig uppmärksamhet mot allmänheten, bekosta sina recensenter ett par biljetter för att öfvervara representationerna. Dagens Nyheter, i hvilken tidning teaterdirektionen, efter hvad det säges, aldrig bekostat någon annons och ej heller lemnat fria biljetter, har helt och hållet upphört att annonsera om de ka