Göteborgsposten – 1 september 1869, sida 1

hvartill äfven hans förståndiga uppträdande å de trenne föregående riksdagarne berättigar honom. Han har mera sällan deltagit i den offentliga debatten, men då ban någon gång gjort det, har det skett med en klarhet i omdömet och en sakkännedom, som vittna om, att han väl begagnat sin tid till att sätta sig in i ärendena. Hans ord ha derför ock blitvit at en inflytelse, hvilken förlänat den unge representanten mindre vanligt anscende inom representationen. Vi anse derför, att hr Wijks återval skall lända till lika ömsesidig belätenhet, som det nu är på ett, vi to det, lysande sätt betryggadt. Hr Julius Lindströms afsägelse synes ej komma att befria honom från återval, och detta på goda grunder. Densamma stödjer sig neml. på förhållanden, hvilka kunna v: ra underkastade sådana vexlingar, att hr L. kan blifva oförhindrad att representantkallet utöfva. Valmötet tycktes också allmänt dela denna åsigt, så att äfven i detta fall valet är betryggadt. Vi glädja oss deröfver, i det vi hoppas att hr L. skall kunna emottaga det, emedan han just omfattat såsom sin specialitet det ärende, hvilket torde komma att ännu en längre tid bli de olika partiernas Erisäpple på riksdagen: neml. bankfrågan. Det höfves ett sådant samhälle som Göteborgs, att i detta hänseende vara representeradt på ett sätt, som motsvarar de sunda äsigter och den erfarenhet, vårt praktiska samhälle besitter. Också är det med en viss tillfredsställelse, man funnit en möjlighet öppen för hr Lindströms återval. Skulle deremot omständigheter inträffa, hvilka framdeles komma att ovilkorligen förhindra honom från att emottaga det, så är ett omval lätt utförbart. Hr rektor C. F. Winkrans har under de förflutna riksdagarne gjort sig bemärkt för sin mindre vanliga förmåga i debatten och sin frisinthet i de trågor, om hvilka han yttrat sig. lans försvar ej blott för den kongl. teatern, utan mera för den dramatiska konstens berättigande såsom ett nationalt bildningsmedel, från hvilket intet folk kan frigöra sig, som har anspråk på att kallas bildadt, att vara ett kulturfolk — var under debatten om anslaget till k. teatern särdeles briljant till lormen, likasom det var logiskt bindande will innehållet och genomandadt af vara tillgatvenhet för konsten och folkbildningen. Att Göteborgs valmän derför skola skynda att genom återval göra sig försäkrade om denne reprasentant, kan vål tagas för afgjordt. Ilr Winkrans afsägelse betraktades äfven å valmötet såsom mera formell. Af de hittillsvarande riksdagsmännen åerstå således tvenne: hrr rådman A. JV. Björck och redaktör S. A. Jlellund. De ha båda afsagt sig förtroendet att bli återvalda, och Måndagens valmöte antog utan någon invänning dessa afsägelser. I hr Björcks afgång ur representationen kommer denna att göra en stor förlust, likasom vårt samhälle deri, att det ej kan, under den närmaste tiden åtminstone, bli på ett så värdigt sätt representeradt som af denne erfarne och frisinnade riksdagsnan. De skäl, hr Björck åberopat för s nafSägelse, äro dock tillräckligt talande. Då en man vid sju riksdagsmannaval erfarit bevis på silt samhälles förtroende, är han berättigad att för framtiden få hvila. Hr rådman Zrags politiska åsigter äro för oss alldeles okända, och tro vi, att det ansesende, han åtnjuter inom vår kommun såsom magistratsledamot, här bragt hans nawn på kandidatlistan. Någon större anslutning tycktes hang namn ej heller vinna på valmötet. Hr lektor hlomstrand åträr ilrigt att bli riksdagsman och har vetat att skafla sig ett antal anhängare, at hvilka, egendomligt nog, några tro sig i honom se en varm frihetsvän, andra en förfäktare al intressen, hvilka strida emot vår tids åsigter om utveckling till fri het. Vi älska helst att ej tala om denne mans kandidatur, hvilken icke är Göteborgs stad värdig. Men vi anse oss likväl böra på peka, att nan, om vi få tro dem som brukut följa det offentliga organ han skaffat sig, är protektionist, fiende ulk privatbankerna och c alldeles pålitlig vän af sullständig religionsfrillet. Sjelfva känna vi hans motvilja mot den folkundervisning, som kan höja den stora massan, hvilken, enligt hans åsigt, endast bör bibringas ett inskränkt mått af vetande; ty detta följer med nödvändighet af hans ensvisa fasthållande vid äsigter om folkundervieningen, hvilka skulle, om de åter komme till välde, förflytta oss i detta hänseende 20 år tillbaka — 2a TERES IEND AAA PAA H—ä—H— — —