Göteborgsposten – 26 augusti 1869, sida 1

(detta ord dock taget i vidsträckt betydelse) af Göteborg, Sedan mötet till sin ordförande utsett: grossh. J. J. Ekman uppträdde på uppmaning prof. Alex. Miller, som vid mötet var närvarande och redogjorde för betodlingens och sockerfabrikationens närvarande ställning särskildt i Tyskland och om utsigterna för densamma i Sverige. De senare äro ganska goda, då i närheten af Wadstena, af Lidköping och i synnerhet af Lund teckning för den äskade : garantien: af omkr. 500 tld med hvitbetor odlad jord under femton år på hvartdera stället, med stor hastighet skett, sedan man blifvit otvertygad derom att jorden dertill visat sig lämplig. I Tyskland har man kommit derhän med betodlingen, att densamma lemnar icke blott socker för hela Nordtysklands behof utan dessutom för en högst betydlig export. Äfven Sverige borde kunna komma till ett lika glädjande resultat, om ock åtskilliga ännu okända svårigheter skulle komma att resa sig. Dessa borde dock kunna öfvervinnas med de stora lättnader för denna odling, som riksdagen beslutat. Ett annat vilkor vore äfven att en arbetsfördelning, men på samma gång en harmonisk förening, egde rum mellan tillverkarne i j i Ä och sockerfabrikanterna. Det pris som blifvit för betorna bestämdt, 80 öre pr ctr, vore högt i jemförelse med det i Tyskland, der de betalades med blott 60 öre pr ctr, men kunde bära sig genom den bestämda premien. Ett tunnland väl skött hvitbetjord kan i medeltal beräknas gifva 300 ctr hvitbetor d. v. s. 150 rdr i nettobehållning, hvilket för odling i stor skala vore det gynnsammaste resultat man kan beräkna af sin jord. Denna bör vara god sandeller lermylla — och den förra plöjes 12 å 16 tum, den senare 12 tum djupt. Den bör vidare vara fri från ogräs och väl afdikad. Betornas förnämsta gödningsämne är superfosfat. Fabrikanten lemnar person som eillser odlingen liksom den tillser att godt betfrö och godt gödningsämne erhålles. Äf hyitetsodlingen erhäller landtbrukaren ett synnerligt godt kreatursfoder, kälen liksom han har rätt att från fabriken mot billig ersättning återfå toppar och ändar af rotvorna äfvensom affallet — allt utomordentligt krattigt foder. Efter den högst intressanta framställningen, hvilken vi, i anseeude till bristande utrymme, blott i korthet kunnat återgitva, framställdes till mötet följande frågor: Är betodlingen en för landtbruket fördelaktig industri på det angifna vilkoret 80 öre pr etr? Denna fråga besvarades jakande. Anses en inhemsk sockertillverkning nyttig för landet? Åtven denna fråga besvarades med ja. Kan en dylik åvägahringas på annat sätt än det af hr L. O. Smith i Stockholm föreslagna? Svar: Åcke för närvarande. Slutligen uppdrogs åt inbjudarne till möot hrr A. W. Levgren, II. BD. hutenschön och Carl L. Lundström att genom utsända listor utröna huruledes den äskade garantien af 500 tunnl. odlade med hvitbetor skulle kunna erhållas inom ett afstånd af 15 mil sjöledes från Göteborg. Såsom svar på åtskilliga af hr Jul. Lindelröm framställda anmärkningar och frågor yttrade prof. Miller, att han hoppades att vetenskapen kanske ej inom så synnerligt lång t.d skulle komma derhän att man äfven i mindre skala skulle kunna tillverka socker af hvitbetor. I Småland, den för denna industri minst lämpliga provinsen i mellersta och söira Sverige, beredde man sålunda redan af hvitbetor en högst välsmakande sirup. Ett pris af 80 öre kunde väl betalas så länge premien af 2 öre pr skålpund är gällande, ty detta gifver 20 öre pr ctr betor, eller skilnaden emellan det pris som hr Smith erbjuder och det tyska. Betpriset skulle helt visst komma att falla, i den mån som odlingen och konkurrensen stiger. Måhända skall man på tunnlandet komma att i medeltal skörda 500 ctr betor eller ännu mera. Uppgiften om att jorden slutligen ej skulle kunna bära betor, är ej fullt bevisad; men om så vore AA —