Göteborgsposten – 25 augusti 1869, sida 1

Då hon var upptäckt ekulle hon för allt i verlden e velat neka. Hon närmade sig beslutsamt och yttrade i fast ton: — Nåväl, ja!... det är jag som tager min hämnd. I det hon duade henne som fordom, återtog hennes gamla väninna: — Tror du då att jag ej fick lida den afton då du skickade din bror för att beröfva mig min man, som jag ej sedan dess återsett. — Er man!.. jog ... jag förstår ej. — Vågar du då kanhända påstå att du ej är Martials älskarinna . . . — Marquis de Sairmeusees! ... jag återsåg honom i går för första gången efter baron dEscorvals flykt. Den ansträngning hon gjort för att resa sig, för att hålla sig upprät, för att tala hade uttömt hennes krafter; hon föll tillbaka i fåtöljen. Men m:me Blanche var oblidkelig. — Verkligen! ... utbrast hon, du har ej återsett Martial ... Säg mig då hvem som gifvit dig dessa vackra , möbler, dessa sidenöfverdrag, dessa mattor, all denna lyx som omger dig... i — Chanlouineau. M:me Blanche höjde på axlarne. (Forts.)