Göteborgsposten – 25 augusti 1869, sida 1

föra några större summor, som åskådliggöra saken. Af de ofvan anförda räkningarne har jag nemligen inhemtat, att riksgäldskontoret utbetalt till Andra kammarens ledamöter: 1867: för hitresan rdr 11,475: 36, för hemresan 11,237: 33; summa rdr 22,712: 69. 1868: för hitresan rdr 11,272: 41, för hemresan 7,505: 26; summa rdr 1S, 777: 67. 1869: för hitresan rdr 9,617: 49, för hemresan 6,640: 28; summa rdr 16,257: 77. Det visar sig således att den ifrågavarande utgiftsposten betydligt minskats sedan tilltagsenheten blitvit brännmärkt. Jag tor att i den antydda reformen har jag någon andel, men de som blitvit offer för reformen äro sannolikt icke nöjda med min äsigt. Tidningarne hafva redan ryktesvis omtalat att ångfregatten Vanadis skulle utrustas för att afgå till Medelhafvet i höst och vara närvarande vid Suezkanalens öppnande. Detta rykte har nu bekräftats genom ett regeringsbeslut, och jag förmodar att underrättelsen om detta beslut skall mottagas med nöje af alla som anse att äfven Sverige vid en så betydelsefull tilldragelse bör vara representeradt. Det är sannolikt att vår jernexport, som nu till en så betydlig del går öfver England till den Ostindiska marknaden, der det svenska jernet åtnjuter så stort anseende, genom Suezkanalens öppnande kan antaga större dimensioner och möjligen med tiden blifva direkt och med svenska fartyg. Meningen lärer varit att prins Oscar skolat bevista Suezkanalens öppnande; men nu lärer vara beslutet att prins August skall resa, enär pring Oscar föredragit att så länge som möjligt med sin familj vistas i Norge. Hr Rimestad, förmannen för Åarbetareföreningen af 1860 (i Köpenhamn), har blifvit mycket vred på mig, som i ett föregående bref till Göteborgs-Posten vågade uttala ett ogillande öfver hans framfärd under vistelsen här, och han karakteriserar i sin tidning hvad jag yttrat som ett pöbelagtigt og lögnagtigt Anfald på honom. Man finner häraf att hr Rimestad just icke tillhör deras antal som skräder sina ord. Han åberopar attester från tlera arbetareföreningar öfver hans goda uppförande i Danmark ; men det var om hans beteende här som jag yttrade mig. Det är klart att jag icke i en så ömtålig sak kan ingå i kontrovers med hr Rimestad, ty jag skulle då anföra detaljer, som icke taga sig väl ut i tryck. Men jag tillåter mig omnämna, att redaktören af Dagens Nyheder hr R. Watt, som samtidigt med hr Rimestad vistades här, har i sin tidning förklarat, att min framställning af den senares beteende här fuldstendig svarer til Virkeligheden, och att hr Rimestad här viste sig saa raa og hensynslös, at det veekte almindelig Forargelse i den svenske IIovedstad. Häromdagen inträffade här ett lika storartadt som oväntadt fallissement, derigenom att fabriksoch handelsfirman August Bergman inställde sina betalningar. Firman innehades nu af notarien K. O. Bergman (en bror till firmans grundläggare, som för flera år sedan afled) och hr Carl Been, som ensamt skött aflärerna och som med stor skicklighet förmått att länge hemlighålla firmans obestånd, intill för ett par dagar sedan. Firmans förnämsta verksamhet har bestått i drifvandet af Hargs bomullsspinneri nära Nyköping, hvilket tör c:a 25 år sedan anlades af Aug. Bergman. Skulderna beräknas till mer än 1 2 mill. rdr, tillgångarne till 1,200,000 rdr, som dock anses fordra en högst betydlig reduktion. Man törvånas nu öfver hr Beens förmåga attså länge hafva kunnat kachera ställningen till och med för hans delegare i firman. Hr Arnoldson har företagit en kort, men högst angenäm konstresa till Berlin. Han erbjöds att profsjunga på den kungliga teatern derstädes; men då han ickesshade tid att inöfva någon roll på tyska, ty han måste vara här åter till den 21, så föredrog han att endast sjunga inför teaterns styrelse och åtskilliga konstkännare, hvilket slog så väl ut, att han genast derefter erbjöds fast engagement med 13,000 rdr rmt årlig lön, således 7,000 rdr mera än han uppbär här. Men vid vår lyriska scen är han ännu enligt kontrakt bunden för två år. I alla fall måste vi försona oss med den tanken att äfven förlora honom, ty föga troligt är att kungliga teaterns direktion här kan påyrka att kontraktet med hr Arnoldson skall ega bestånd så lång tid, hvarigenom en betydlig förlust tillskyndades honom. Häromdagen afled en af de många enstöringar som förekomma i hvarje stor stad och således äfven i Stockholm. Hans namn var Carlström och hans enda egentliga märkvärdighet bestod deri, att han efterlemnar en